« Hem

Scrum 4 real!

Det finns vissa saker vi gör i skolan som man liksom vet görs ute i *verkligheten*, men som det ändå är svårt att föreställa sig nyttan med. En sån sak är daily scrums. (Vet du inte vad detta är? Läs mer till exempel här.) Alla som läst informatik på Örebro universitet är nog mycket välbekanta med begreppet, och i åtminstone en av kurserna är daily scrums en viktig del av det projekt som genomförs. Daily scrums i teorin brukar beskrivas typ såhär:

daily-scrum-meetingBildkälla

Idealbilden är ett team som står framför sin Scrum board tillsammans med Scrummastern och kort går igenom status på sprinten, samma tid varje dag. Det ska inte ta mer än en kvart, därför är det viktigt att man står upp, och fokus ska inte vara på problemlösning. De klassiska frågorna som varje medlem i teamet ska besvara brukar vara:

  • Vad gjorde du igår?
  • Vad ska du göra idag?
  • Är det något som hindrar dig från att göra det du ska?

I den informatikkurs där de här mötena ingår som en obligatorisk del, tyckte åtminstone jag det kändes ganska… krystat.

Jag agerade scrummaster och ledde våra möten, men trots att jag då försökte motivera teamet att vi måste ses varje dag klockan nio, såg jag inte direkt nyttan med det. Vi satt ju liksom tillsammans hela dagen, och jobbade med ett väl avgränsat projekt där vi hade möten med ”kunden”, dvs. läraren en gång i veckan, och det fanns inga andra distraktioner som kunde störa projektet. Vi hade helt enkelt inte så mycket att säga till varandra under den där kvarten. Men under förra veckan fick jag faktiskt vara med på ”riktiga” scrummöten i det här nya projektet vi håller på med, och ärligt talat tycker jag det är superbra!

Hur kommer det sig då, att det helt plötsligt känns väldigt vettigt att köra daily scrums? Jag har funderat lite och jag tror dessa är de viktigaste faktorerna:

Geografiskt avstånd

Alla delar av teamet sitter inte i samma rum, eller ens i samma stad, vilket skapar ett mycket större behov av att synka arbetet regelbundet och se till så alla är på rätt spår och jobbar med rätt saker. Det blir också viktigt i och med att olika delar av projektet är beroende av varandra, och man måste stämma av så att ingen del av teamet sitter och väntar på att någon annan som i sin tur kört fast.

Storleken på projektet

I skolan har de utvecklingsprojekt man gör ett litet och väldigt avgränsat scope. Det handlar om att utveckla mindre applikationer som kan existera för sig själv utan direkta kopplingar till andra system. I verkligheten är projekten ofta mycket större. Projektet som jag sitter med just nu handlar om att plocka ut funktionalitet från ett fakturasystem till ett nytt CRM-system, då fakturasystemet har byggts ut med ytterligare funktioner under en lång tid. Nu ska fakturasystemet bytas ut, vilket gör att vi måste ”rensa” det först. Integrationsbolagets roll är givetvis att ha hand om integrationerna mellan CRM-systemet och andra system, och de dagliga mötena hjälper oss att få överblick över projektet.

Storleken på teamet

Det här hänger såklart ihop med storleken på projektet: för att genomföra ett stort projekt krävs mer resurser, och vad jag vet så har vi konsulter från minst tre olika bolag, förutom de som redan finns hos kunden. Ärligt talat har jag inte koll på exakt hur många vi är – vilket bara i sig skapar ett behov av att regelbundet stämma av med alla parter så vi är på samma spår.

Störningar

I skolan kunde vi sitta hela dagarna och fokusera endast på projektet, utan att andra saker kom i vägen. I verkligheten är det dock inte lika enkelt: de flesta har andra arbetsuppgifter som ibland måste gå före, och för oss som även har förvaltningsuppdrag hos kunden, kan få incidenter som måste fixas omgående, och då måste projektet vänta. De dagliga mötena blir då till hjälp när det gäller att prioritera och kanske framför allt informera om att man har andra saker som måste göras innan en viss uppgift i projektet.

Mentaliteten

Det här är kanske den viktigaste biten: vilken attityd har teamet till mötena? I mitt fall under skoltiden hade vi inga av ovanstående faktorer som påverkade projektet, vilket gjorde att mötena kändes onödiga. Det i sin tur leder såklart till att folk inte tar dem på allvar och börjar komma försent eller helt enkelt inte bry sig. Och det är en mentalitet som jag lovar är mycket svår att vända när den väl har satt sig i skallen hos folk! I vårt nuvarande projekt blir det tvärtom: det finns faktorer som gör att dagliga avstämningar blir viktiga, folk tar mötena på allvar och detta gör dem automatiskt mer givande.

Det var mina tankar om daily scrums och hur välbehövliga de kan vara, trots att de kan kännas mer som ett nödvändigt ont i skolan. Har du några tankar om Scrum? Håller du inte med mig? Dela gärna med dig i kommentarerna, jag är nyfiken på att höra vad du tycker!

Leave a Reply

Language: