« Hem

Lära sig programmera

Innan jag började på systemutvecklarbanan hade jag ingen tidigare erfarenhet av programmering. Det var ett helt nytt fält för mig, en undersköterska i hemvården som försökte komma på vad hon ville bli när hon blev stor. Det enda jag visste var att jag gillade att sitta framför datorn och göra de administrativa uppgifterna, så min första trevare gick mot rollen som läkarsekreterare och på ett bananskal halkade jag in på informatik.

Där öppnade sig fältet för systemutveckling först på en mer övergripande nivå (jag tror min första kurs gällde hur man skulle köpa in affärssystem eller nåt sånt, inte så intressant såhär i backspegeln…) och sedan började jag titta närmare på just rollen som programmerare. Ämnet programmering fascinerade mig väldigt, även om jag närmade mig det med oerhörd försiktighet. Jag vet inte hur många gånger jag googlade ”lära sig programmera” och ”lära sig koda”, både på svenska och engelska, och givetvis den stora frågan: vart ska jag börja någonstans? Vilket språk är bäst för nybörjare? Vilka kurser? Böcker eller videos?

Och jag fick såklart tusen olika svar, i tusen olika forumtrådar: Java är bäst att börja med, eftersom det är ett högnivåspråk. Det är också sämst att börja med, eftersom det inte är processornära programmering, det bästa för nybörjare är Assembler. Assembler är dock sämst för nybörjare eftersom det är ett lågnivåspråk, det bästa är C# eftersom det mer liknar våra naturliga språk. Men det suger också för att det snarare är ramverk och utvecklingsmiljö du lär dig, kör istället på C eller C++ – fast börja för allt i världen inte med de språken, för PEKARE är något otroligt svårt och du kommer gå in i väggen direkt och tröttna, börja istället med HTML, men det är inte programmering faktiskt, kör PHP, trots att det är sämst, Python är bäst, eller JavaScript, eller Ruby, eller Lisp, eller Haskell, osv osv i all oändlighet.

Alla dessa svaren fick mig att tveka och under lång tid gick jag bara fram och tillbaks framför inlärningströskeln, utan att våga ta ett steg mot den, för jag visste inte vilken ände jag skulle börja. Idag ser jag tillbaks och önskar att jag hade sagt till mig själv: det spelar ingen roll vart du börjar! Ta något! Vad som helst! Kom igång! För såhär är det: Programmering är svårt i början. Oavsett vilket språk du börjar med.

Det är ett nytt tankesätt och kräver en viss logik, men det är definitivt inte så svårt som en del vill få det att låta. Jag vill dock poängtera att det inte är så enkelt att lära sig. Det tar tid! Och i början kan det kännas helt omöjligt att förstå sig på, det är nya begrepp och en del saker verkar först helt ologiska. Alla som har suttit i lärositsen har nog slitit sitt hår och frågat: VARFÖR beter sig datorn på detta vis? It makes no sense!!

https://funixx.files.wordpress.com/2014/09/adn5xmm_460s.jpg?w=510

Bildkälla

Vad vill jag säga med det här då? Att programmering är frustrerande och svårt att lära sig? Jao, det är en del av poängen, men inte den största. Det jag vill är att ta dig som funderar på att lära dig programmering åt sidan och säga: kör på! Gör inte som jag, och fundera en evighet på i vilken ände du ska börja, utan kasta in dig i matchen direkt. Det kommer vara tufft i början, men när du väl kommer över den första tröskeln kommer det bli mycket, mycket enklare och ju snabbare du kastar upp dig på tröskeln, desto snabbare kommer du nå den där punkten när polletten trillar ner och allt börjar ”make sense”.

Om jag skulle komma med lite konkreta tips för hur du kommer igång så är nog mitt största att ta en strukturerad kurs och inte hoppa runt på måfå bland olika källor. Jag, som är en plugghäst av rang, rekommenderar definitivt universitetskurser eftersom dessa ofta går ganska djupt i ämnet, och för att du får ett kvitto på att du lärt dig något. Tro dock inte att du kommer lära dig programmering av en enda kurs, för så snabbt går det inte.

Min taktik när jag började plugga var att först läsa en grundkurs i programmering på 7,5 hp på distans, innan jag började på systemvetenskapliga programmet, som innehöll i princip samma kurs igen, fast med lite annan infallsvinkel. Detta gjorde att jag hade ett litet försprång under andra kursen, och kunde sätta grunderna ordentligt, vilket jag tror behövs om du aldrig programmerat tidigare.

Så, sluta fundera och sök en programmeringskurs! Var beredd på att det kommer vara tufft i början men att belöningen kommer, det blir lättare och det är också en otrolig tillfredsställande känsla att skriva kod som fungerar. Det ger en slags maktkänsla att faktiskt kunna få datorn att göra som man vill, även om det bara handlar om att skriva ut ”Hello World” på skärmen.

Och ett litet PS: låt inte tanken på matematik skrämma bort dig! För ärligt talat, även om många programmeringskurser kräver matte C (eller vad det heter numera, matte 3?) så är det faktiskt inte så mycket matte. Jag läste bara B-kursen på gymnasiet, och inte med några toppbetyg direkt, och jag har klarat mig bra ändå. Det fina med att läsa just informatik och systemvetenskapliga programmet är att de inte kräver någon högre matte innan.

Leave a Reply

Language: