« Hem

Värderingar

Så fixar du konsultrollen

Jag vet inte om jag varit inne på detta förut, men något jag inte var beredd på när jag slutade skolan var att jobba som konsult. Eller, jag hade koll på att väldigt många systemutvecklare jobbar som konsulter snarare än anställda på en IT-avdelning, men vad det egentligen innebar hade jag inte tänkt på.

Det finns två huvudtyper av konsulter: antingen sitter du på plats hos kunden, eller så sitter du ”in-house”, dvs. tillsammans med dina konsultkollegor och jobbar på distans mot kunden. Hos oss på Integrationsbolaget har vi en blandning av dessa: vi är ett gäng som alltid sitter in-house här i Örebro och jobbar på distans mot kunderna, och sedan har vi ytterligare ett gäng som sitter ute hos kunder i längre uppdrag. Just nu har vi också några uppdrag där man varvar och sitter in-house ett par dagar i veckan och hos kund resten av tiden.

Som nyexad är det perfekt att sitta inhouse, eftersom du då har nära till dina kollegor och kan enkelt be om hjälp när du funderar på något. Du får långsamt vänja dig vid kundkontakten och hinner bli varm i kläderna innan du åker ut och sitter på plats hos en kund. Det är en ganska speciell känsla att lämna det trygga kontoret och åka på det första kundmötet, och jag kan absolut erkänna att jag var nervös första gången jag gjorde det. Därför tänkte jag dela med mig av mina bästa tips på hur du hanterar konsultrollen som ny på marknaden.

Klä upp dig, klä inte ut dig

En no-brainer för de flesta – i valet mellan luvtröja och kavaj, så välj kavajen, åtminstone till första mötet. Dock så tycker jag det är viktigt att ändå vara sig själv och inte försöka klä dig som någon annan. Har du aldrig kostym tycker inte jag att det finns någon anledning att slänga på sig en sådan ”bara för att”. Inventera garderoben och hitta en kombo som du både känner dig hyfsat bekväm i och som är aningen vardagsuppklädd. Jag kör typ alltid på t-shirt med crazy tryck + bekväm tröja när jag är på vårt eget kontor, och byter till diskret t-shirt och kavaj när jag ska på kundbesök (eller kunden kommer hit).

Var en kameleont, inte en kappvändare

Som konsult behöver du kunna smälta in överallt, likt en hemlig agent läsa av arbetsplatsen, kulturen och människorna, och på nästan ingen tid alls anpassa dig till kunden du arbetar hos för tillfället. Du måste direkt komma in i jargongen och lägga ditt språk och ditt beteende på samma nivå som kunden. Det handlar om att vara flexibel till det yttersta, eftersom du som konsult kommer jobba hos massor av olika kunder, ibland i kortare och ibland i längre uppdrag. Inse detta från början och lär dig att vara lyhörd för klimatet som råder.

Men! Givetvis ska du inte känna att du bryter mot dina grundläggande värderingar. Om jag hamnade hos en kund där det förekom mobbning, diskriminering, sexuella trakasserier eller bara en jävligt taskig attityd så skulle jag inte acceptera detta. Nu har det här inte hänt mig, och jag hoppas det är ovanligt, men om det ändå skulle ske så vill jag vara stark nog att sätta ner foten och säga: det här är inte okej! Inte vara den som blundar för att det är bekvämt, tänker att ”äsch, jag är bara här X veckor, jag behöver inte bry mig”.

Var dig själv, representera ditt företag

”Var dig själv!” Ja, vem skulle jag annars vara? Ett slitet uttryck, men det ligger ändå något i det. I skrivande stund sitter jag med trasiga mjukisbyxor framför datorn, hopsjunken som en säck potatis och kliar mig på magen, och visst är jag precis lika mycket mig själv som när jag tar på mig kavajen, det är bara en annan sida av mig. Skillnaden är att när jag är hemma behöver jag inte tänka på något annat än mig själv: på jobbet, ute hos en kund, så representerar jag inte längre bara mig, utan mitt företag. Om jag missköter mig hos en kund, så är det som att hela Integrationsbolaget missköter sig, i kundens ögon. För att ta exemplet ovan, med att sätta ner foten, så skulle jag i en diskussion utanför jobbet antagligen säga något i stil med ”du är ju helt jäkla dum i huvudet”. Jag skulle inte säga samma sak vid morgonfikat hos kunden, utan välja en strategi för att få fram min åsikt på ett mer proffsigt sätt.

Skapa goda relationer och nya arbetstillfällen

De mänskliga relationerna är alltid de viktigaste, även om jobbet handlar om teknik: att skapa goda relationer till kunden är det som ger mer jobb till företaget, det är den grund vi använder för att leverera tekniska lösningar. Utan goda relationer får vi inga uppdrag. Även om du som konsult inte jobbar med sälj direkt, är det viktigt att ha med sig – hur du pratar med dina (om än tillfälliga) kollegor skapar relationen till kunden, och är den god, ja då kommer resten att flyta på. En delikat balans är förstås när det finns konsulter från andra bolag ute hos samma kund, men enligt min åsikt ska man se dessa i första hand som kollegor, och i andra hand som konkurrenter. Ingen vinner på att du ser andra konsulter som rivaler, det skapar bara dålig stämning. Även om du såklart, med goda intentioner, ska försöka göra den vassaste leveransen.

För att summera det hela: det är som att gå på lina, där du hela tiden måste avväga din person för att bete dig på ett passande sätt. Varje gång du kommer till en ny kund är det en ny lina att balansera på, och du vet inte på förhand om linan kommer vara slak eller spänd som en stålfjäder. Att känna in situationen och rätta sig efter den är en otroligt viktig egenskap som konsult, och har du koll på det innan du börjar har du halva inne.

Myter om jobbet som IT-konsult

Finns det myter om IT-konsulter? Jag hade ett par förutfattade meningar kring yrket innan jag började, och för att få ytterligare kött på benen ställde jag frågan i facebookforumet ”Kodapor OT” – stort tack till er som svarade! Detta är ett ihopkok av mina tankar och svaren jag fick där, och mina åsikter kring huruvida stereotyperna stämmer.

1. Vi är antisociala killar som gillar Joltcola

Ungefär som Dennis Nedry i Jurassic Park, han som kodat hela parkens IT-system alldeles själv och ser ut såhär:

thumbnailImage

Jag tror att alla rent logiskt fattar att det här inte längre stämmer: du behöver inte vara en lonely gamer som sitter i en källare och spelar WOW hela nätterna för att vara bra på programmering/IT. MEN. Det är fortfarande underskott på kvinnor i branschen och även om utvecklingen går framåt så tar det tid att bryta mansdominansen i yrket. Jag försöker dra mitt strå till stacken genom den här bloggen, där jag vill visa att du inte behöver tillhöra Dennis Nedry-normen för att jobba som IT-konsult.

2. Vi är gifta med våra jobb

Vi som jobbar med programmering/systemutveckling har det som ett kall och något vi gärna gör gratis på fritiden. Du förväntas kunna visa upp egna, spännande projekt som du skapat utanför studier/jobbet, för att bevisa att du inte bara är bra på ditt jobb – du är ett med jobbet, det är ditt jag och din identitet.

Den här är svår, och en av de största förutfattade meningarna jag hade innan jag började jobba, vilket jag nämnt tidigare.

Åh ena sidan: ett jobb är bara ett jobb, och det är faktiskt helt okej att ägna fritiden åt andra saker än programmering. En av de saker som jag hoppas jag har fått fram i den här bloggen är att du inte behöver vara underbarn som monterade datorer vid 3 års ålder för att vara en bra IT-konsult.

Åh andra sidan så kräver jobbet otroligt engagemang i hjärnan, det går inte att programmera och tänka på annat samtidigt. (Åtminstone kan inte jag det…) Det kräver dedikation och en vilja att lösa problem, ett sug efter att leverera lösningar, och den här dedikationen har en tendens att sprida sig utöver de där timmarna mellan åtta och fem. Risken är stor att om du är gift med något annat än jobbet, så kommer jobbet vara ett rätt så krävande vänsterprassel.

Här har jag dock en teori: det är lätt att gifta sig med jobbet, när allt som krävs är en dator och internetuppkoppling. Människor kan garanterat känna samma dedikation i alla yrken, men det är inte lika lätt att leva ut när jobbet kräver aktioner på plats. Till exempel: en undersköterska som stannar kvar efter sitt pass ses som konstig, men den IT-konsult som gör samma sak, det är bara vardag.

3. Vi kan allt.

När jag ställde frågan på facebookforumet om vilka fördomar folk upplevt som kodapor var första kommentaren detta:

Vad jobbar du med då?
 - Jag är programmerare.
 a) Jaha, kan du göra en hemsida åt mig?
 b) Du, min dator är långsam, kan du titta på den?

Med andra ord: många tror att vi kan när det gäller datorer, vare sig det gäller att göra grafik till en hemsida eller en trasig dator.

IT är ett väldigt, väldigt, väldigt stort ämne och för att bli riktigt bra behöver du välja ett område att bli bra inom, annars finns det helt enkelt inte tillräckligt med livstid för att lära sig allt. Dock så blir jag ständigt imponerad över de olika gurus som finns därute och som har samlat på sig så otroligt mycket kunskap kring olika aspekter av vårt jobb – en eloge till er!

4. Vi kan ingenting

Ytterligare en myt är motsatsen till ovanstående, nämligen illusionen av att det vi gör är jättelätt och inget som kräver någon direkt ansträngning. Citat från facebooktråden i Kodapor OT: ”Fan vad skönt att vara programmerare, då kan man bara sitta i en stol vid datorn hela dagen och dricka kaffe istället för att slita och vara stressad på ett riktigt jobb.”

Min fördom kring folk som har den här fördomen är att de har en liten inblick i kodning och hur det fungerar. De kanske har skrivit ett par rader i något programspråk, men har ingen djupare insikt om vilka problem som dyker upp, vilket leder till att de tror att allt är enkelt löst med en if-sats. Ytterligare en situation när den här mentaliteten dyker upp är vid prototypvisningar: för den som tittar ser det ut som att produkten är färdig, men egentligen är den bara ett tomt skal, och de inser inte att det är betydligt svårare att implementera animationer och snygga flöden i kod än att rita upp det i Photoshop.

Sanningen ligger någonstans mittemellan: ja, det är komplext och ingen barnlek att implementera en idé i kod, men det är samtidigt inte magi, och låt inte den här komplexiteten skrämma bort dig. Jag tror att alla som är motiverade till det kan lära sig koda, och när den första tröskeln är överstigen så kommer det kännas lättare. Det svåra är inte att skriva koden utan att veta vad som ska skrivas.

5. Vi hoppar på vilket projekt som helst

Det här är lite sammankopplat med illusionen om att programmering är ett kall som vi gärna gör gratis på fritiden, och jag tycker nedanstående bild illustrerar det här väldigt bra:

13083260_10153542473356981_2475047108041777606_n

Detta har nog hänt många programmerare, och som en i Kodapor OT formulerade det: ”- Du jag har en unik app/spel/webbsideidé som du kan hjälpa mig med! (jag berättar vad jag vill ha och du gör det faktiska jobbet.)” Gärna utan betalt, med motiveringen att ”det är ju något att sätta på CV-t” och att det är idén som är värd något, inte implementationen. Det hänger också ihop med illusionen om att programmering är enkelt. Och visst, att skriva en funktion som tar en en sak och returnerar en annan är enkelt, men det är vägen från ”jag vill ha en app som gör x och y” till enskilda klasser, attribut och funktioner som är det svåra, vilket jag tror många underskattar.

Bubblare

Det verkar också finnas en del myter från andra yrkesroller i branschen, så vi tar ett gäng bubblare också:

  • Att en kodare bara kan koda och inget annat
  • Att kodare bara ska koda och ingenting annat
  • Att konsulter tar överpris och har sjukligt höga löner, helt i onödan
  • Vi har ju nästan byggt ett sånt system, vi kan väl utgå från det och bara ändra lite, det är väl redan modultänk så det är lätt att lägga till och ändra moduler? Så sparar vi tid.
  • Att det är möjligt att följa exakt samma kodstandarder som i tidigare projekt, även om det är i olika språk
  • Att man vill hjälpa alla med deras datamaskin
  • Missuppfattningen att vi bygger bilen när vi i själva verket bygger ritningen till bilen. Datorn bygger bilen (maskinkoden) utifrån ritningen (källkoden).
  • Att man förväntas vara expert på allt som alla avdelningar jobbar och pratar om bara för att det råkar visas på deras skärm
  • Att teknisk skuld är detsamma som buggar.

För att summera: det finns en jäkla massa fördomar och myter kring det här jobbet! Och då har jag ändå begränsat mig i urvalet från svaren i facebookgruppen. Vad tycker du? Har du myter att krossa eller bekräfta? Lämna en kommentar!

 

Back to work!

45294920

Hallå där! Jag vet inte hur det har varit för er den senaste tiden, men för mig sa det bara swoosh och så var julen, mellandagarna och nyårsafton förbi. Tio dagars ledighet går fort och jag är nog inte ensam om att vara lite extra trött när klockan ringde imorse. Att det var kolmörkt och termometern visade ca 15 minus gjorde en ju inte piggare direkt… Eller ja, jag vet inte om det var 15 minus, jag tittade faktiskt inte, men det kändes så.

Men trots detta känner jag mig inte bitter! Jag hade ingen söndagsångest igår, vilket ju har varit målet med mitt jobbsökande, så att vila i den känslan efter över en veckas ledighet känns riktigt gött. Jag minns hur det har känts på tidigare jobb, den ”vanliga” söndagsångesten efter en helg var nedslående, för att inte tala om känslan efter en längre ledighet: då kunde sista dagarna genomsyras av ”ÅH HJÄLP BARA X DAGAR KVAR JAG MÅSTE TURBONJUTA NUUU SNART ÄR DET SLUT!” Visst är det lite vemodigt att julledigheten är över för den här gången, men samtidigt är jag peppad på att komma igång med vardagen igen.

Eftersom jag är en googlare var jag tvungen att söka på frasen ”komma igång efter semestern”, och det finns massor av tips på hur en kan göra för att det ska gå så smidigt som möjligt. Ett genomgående tema är att mjukstarta, både genom att börja med en kortare vecka och att dra ner på tempot om det är möjligt. Under semestern har kroppen varvat ner och det är dumt att köra från noll till hundra på en gång, tillåt det att ta ett par dagar att komma in i rutinerna igen.

Det viktigaste tycker jag dock är att skilja på vanlig vemodighet över att semestern är över, mot faktisk jobbångest. Är det så illa att du funderar på hur skönt det vore att bryta ett ben så du blir sjukskriven, du får ont i magen vid tanke på jobbet och tårarna hotar att bryta fram när du ska gå in på kontoret första dagen efter en ledighet – ja, då är det dags att byta jobb!

En gång i tiden (säg, 12-13 år sen) trodde jag att den känslan hörde till arbetslivet, att ingen människa gillade sitt jobb och att livet som vuxen var en ständig kamp för att ta sig igenom arbetsdagen. Vilken otroligt naiv tanke! Det tog mig några år, men till slut insåg även jag att ett liv där man bara räknar minuterna på jobbet och lever för helgerna, inte är ett speciellt kul liv. Det kan ta ett tag innan man hittar rätt, men väl där är det helt klart värt resan.

Bloggen presenterar….

Jag har tidigare pratat om kollegor som ligger extra varmt om hjärtat, och den här veckan är inget undantag. Vissa skulle en helt enkelt inte klara sig utan – de sätter guldkant på vardagen och lyckas pigga upp den gråaste måndagsmorgon. Jag pratar givetvis om…

Mrs Moccamaster – Kaffebryggarn!

kaffe

Vad är din roll på Integrationsbolaget?

Jag ser mig själv som navet i organisationen, en inspiratör som är både piska och morot. Under hela dagen är jag den som får mina kollegor att orka mer – jag pushar dem framåt och tar fram det bästa hos alla. Men jag ska inte ta all ära åt mig – jag har väldigt stor hjälp av min ”högra hand” Mr Mal. Utan honom hade jag inte kunnat göra ett lika bra jobb!

mal

Vad gör du om dagarna?

Troligtvis är jag den som har störst ansvar här, och jag vet flera som inte skulle klara sig en dag här på kontoret utan mig. Merparten av min tid brygger jag kaffe på Örebrokontoret.

Hur länge har du jobbat på IB?

Jadu… Ärligt talat minns jag inte riktigt – det känns som att jag alltid har funnits här!

Vad tycker du är bra med att jobba på IB?

Det bästa är att hela tiden få positiv feedback och uppskattning från kollegorna! Ibland blir jag nästan generad över den genuina glädje mina kollegor visar mina insatser, men samtidigt ger jag dem lika mycket tillbaks och vi har en fantastisk sammanhållning!

mugg

 

 

 

 

”Equality is the soul of liberty; there is, in fact, no liberty without it”

Rubriken ovan är ett citat från Frances Wright, en författare som under första halvan av1800-talet kämpade för jämställdhet. Hon stred främst för slavarnas rättigheter och publicerade bland annat en långsiktig plan för hur slaveriet skulle avskaffas genom integration och utbildning. Idag känns den kampen inte lika aktuell – bara tanken på att hålla andra människor som slavar är för oss helt absurd och en oerhörd kränkning mot den fria viljan. Vi har kommit otroligt långt sedan dess, men ändå är Frances ord lika aktuella idag.

wright

(Bildkälla)

För såhär är det: samhället är inte jämställt. Alla människor har inte samma möjligheter och diskriminering sker hela tiden, mot rasifierade, mot funktionshindrade, mot överviktiga, mot kvinnor och för all del även män som inte faller inom ramarna för hur en man ”ska vara”. HTBQ-människor* har i alla tider varit en av de grupper som blivit orättvist särbehandlade och i Sverige var det inte förrän 1944 som homosexualitet blev lagligt. Sedan dess har rättigheterna för HBTQ-personer ökat och 2011 infördes ett förbud i grundlagen mot diskriminering på grund av sexuell läggning. (Källa: RFSL)

Ett viktigt steg i att erkänna alla former av HBTQ som något normalt är Pride-festivalen, och enligt rykten var det i Örebro den allra första Pride-demonstrationen hölls år 1971. Den har funnits i sin nuvarande form, med tåget som huvudattraktion, sedan 2011 och det är med stolthet jag kan berätta att inför den femte festivalen finns Integrationsbolaget med som samarbetspartner!

 

IB_LogoByline_RGB_Original

 

heart

orebropride

 

Rent konkret betyder detta att jag tillsammans med Örebro Prides grymma grafiker Linda Pettersson kommer skapa nästa års hemsida, där ni kommer hitta all info ni behöver om festivalen. Det känns riktigt bra i magen att engagera sig i den här frågan, och ännu bättre känns det såklart när jag kan göra det via jobbet och tryggt veta att jag har alla mina kollegor med mig i detta. Ett aktivt arbete för jämställdhet är en av grundstenarna i företaget, och i vår personalhandbok har vi en jämställdhetspolicy där det bland annat står:

”Att alla ska behandlas lika oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning, handikapp, ålder samt erfarenhet, livsstil, utbildning och familjesituation tycker vi på Integrationsbolaget är självklart.”

Ett samarbete Örebro Pride är ett klockrent exempel på hur vi realiserar detta och inte låter det vara tomma ord. Jag tror att Frances Wright hade blivit stolt om hon läst detta idag, och förhoppningsvis kan nästkommande generationer se tillbaks och förundras över att de här rättigheterna inte var självklara för alla, och hur långt mänskligheten har kommit.

*Homosexuella, Bisexuella, Trans- och Queerpersoner

Language: