« Hem

Ny på jobbet

Varför är det så in i h… svårt att estimera?

Det finns saker som en önskar att de lärde ut på universitetet, och sedan finns det saker som en inser är omöjliga att lära ut. En av de senare sakerna är estimering, alltså att uppskatta hur lång tid en viss uppgift ska ta. Det kan vara allt från ett stort projekt, till en liten ändring i en kodsnutt någonstans. Oavsett vad det gäller så finns det en sak en lär sig som ny IT-konsult: det är svårt att estimera.

Det är inte bara svårt: det är riktigt svordomssvårt! Jag har gjort en del estimat hittills och vad dessa har gemensamt är: de är felaktiga. Och då menar jag way, waaaay off. Som tur är har jag kollegor som jag kan bolla med och som har styrt in mig i rätt riktning, men även de som är rutinerade håller med om att estimat är bland det svåraste som IT-konsult.

Svårast är det dock när man är ny, och jag har här listat ett gäng tips för att motverka några av de nybörjarmisstag som jag har gjort (och för all del, fortfarande gör):

  • Det är inte bara kodandet som ska estimeras. Du har garanterat inte hela bilden klar för dig, och du kommer behöva tid för att diskutera kraven med kunden, troligtvis genom möten och/eller mail. Detta tar tid. Mer tid än du tror.
  • När du har en lokal version klar, kommer du behöva tid för att deploya din kod i testmiljön, verifiera att den fungerar och sedan installera den i produktion. Beroende på hur miljön ser ut är det här mer eller mindre komplext, så se till att du har koll på den processen och lägger in tid för den i estimatet.
  • Ge inte ett fast estimat utan ha ett intervall av timmar, där den minsta änden är ”om allt går perfekt” och den större ”om det krånglar ordentligt”. Du har större chans att pricka intervallet än att klara ett fast tak.
  • Och det absolut viktigaste för dig som nybörjare: Bolla med dina kollegor innan du ger ett estimat till kunden. De kommer garanterat ställa frågor som visar på aspekter som du inte har tänkt på tidigare, visa på sådant som kan återanvändas från tidigare kod och potentiella risker.

När du tagit de här faktorerna i beräkning så vet du hur lång tid uppgiften kommer ta, och har ett korrekt estimat, right?

Kanske – men tänk på att ett estimat är bara en uppskattning, nya problem kan dyka upp längs vägen och göra uppgiften större än den verkade från början. Då gäller det att se estimatet för vad det är, en uppskattning och inte en deadline. Håll huvudet kallt och rusa inte på i panik för att hinna klart ändå – ta ett steg tillbaks och fundera: hur påverkar det här problemet mitt estimat? Om det gör att du behöver mer tid för uppgiften, flagga då för det direkt och ge kunden en möjlighet att avbryta arbetet.

Med alla dessa problem – är det då ens möjligt att bli bättre på att estimera?

Ja! Det absolut viktigaste är att lära sig av sina misstag: håll koll på dina estimat och bokför sedan hur lång tid det egentligen tog. I takt med att du blir bättre på att programmera och estimera, så kommer estimaten till slut att åtminstone börja närma sig verkligheten.

Bildkälla

Och kom ihåg: var optimist i livet när det gäller allt annat än tidsuppskattning.

 

 

Min dag i bilder.

Idag har jag jobbat hemma, för jag kände att en förkylning var på G. Jag tror att en jobbdag i pyjamas, i kombination med ingefärste och honung, motade bort den ganska effektivt, för nu känner jag mig helt okej! Förutom segheten som kommer av att sitta framför datorn hemma i pyjamas en hel dag då, utan längre promenader än de där fem metrarna in till köket…

Hursomhelst, jag har läst på andra bloggar att temat *min dag i bilder* är rätt populärt, och vem är jag att ifrågasätta andra bloggare?

Så, varsågoda: Min dag i bilder!

Började dagen med att koppla in hemmaskärmen, musen, tangentbordet och jobbdatorn i en liten dockningsstation jag hittade här hemma. Drack en kopp kaffe och kände lyxen i att kunna jobba hemifrån med en rejäl skärm. Lyckan varade dock inte länge, för när jag gick in på den virtuella maskin som jag utvecklar på just nu, så betedde sig allt helt vrickat.

image

Musen klickade liksom tio cm till höger och fem cm ovanför punkten som jag klickade på. Jag blev lite irriterad, men hade fortfarande hoppet kvar. Jag gjorde det alla gör (eller borde göra) vid datorproblem: jag startade om skiten.

72efeacfed77482640cb25816631daa3

Och igen. Och igen. Och… ja ni fattar. Jag gjorde några omstarter. Fortfarande samma fel. Testade att koppla in musen direkt i datorn. Ingen skillnad.

3b4

Funderade lite. Klickade runt lite random på olika ställen. Råkade klicka fel.

1709375

Fick lite panik. Ångrade både val av yrke och VM.

add

Gav upp totalt en stund, och bara stirrade på skärmen.

Då kom insikten:

avpzphd

Jag googlade mitt problem. Insåg att jag inte var ensam om det. Det handlade om att den virtuella maskinen inte hade samma storleksinställningar på skärmen som min ”riktiga” dator, därav offset i klick med musen. Blev jätteglad. Kollade inställningarna och insåg att de visst hade samma. Åkte ner i det mörka hålet igen.

Funny-facepalm-meme-computer

Insåg att det kan kanske var den där gamla dockningsstationens fel och provade att koppla in datorn direkt i skärmen. Då kunde jag se att storleksinställningarna skilde sig åt och när jag fixade detta funkade allt som det skulle igen. Gav givetvis datorn långfingret först, sedan kom den där glädjen av att ha löst ett problem, och jag avslutade dagen ungefär såhär:

images

(PS! Till min chef: nej, det tog inte precis hela dagen – jag hann jobba lite också!)

Börja jobba som IT-konsult

Ah, nu är jag frisk och tillbaks på jobbet, vilket innebär att bloggen är back in business! Något jag har tänkt skriva om ett bra tag är det här med att börja jobba som IT-konsult direkt efter examen. Jag har varit inne på det en del, men jag vet att jag tänkte väldigt mycket på det under utbildningen: hur kommer det kännas att börja jobba? Hur kommer det vara, rent konkret? Vad kommer folk förvänta sig av mig?

Därför tänkte jag sammanställa en liten lista som svarar på just detta. Visserligen är det här  mina specifika erfarenheter från de första månaderna på Integrationsbolaget, men jag tror mycket kan appliceras även på andra konsultbolag. Håll till godo!

Du är sämst…

Det här låter hårt, men det är bara att vara beredd på. Hur bra du än är i skolan, och hur länge du än har pluggat, så kommer du ändå att vara längst ner i näringskedjan när du börjar jobba. Du är total nybörjare och kommer behöva börja lära dig saker från grunden, mycket kommer att vara helt nytt och annorlunda mot hur det var i skolan, även om det i grunden handlar om samma plattformar och programmeringsspråk. Var beredd på att vara ödmjuk inför dina kollegors kunnande och tro inte att du kan allt bara för att du är klar med utbildningen.

…Men det är helt okej!

Ja, det är det faktiskt – man får vara nybörjare när man börjar jobba! Det här tycker jag även kännetecknar en bra arbetsplats, att de tillåter dig att vara ny och ger dig utrymme för att sätta dig in i arbetsuppgifterna. Om arbetsgivaren förväntar sig att du ska generera pengar åt dem på en gång, så kommer båda parter bli besvikna, för du kommer vara en förlustaffär första tiden. Det här kommer dock att vända snart! Du kommer lära dig massor de första veckorna, och det kommer inte dröja förrän du självständigt kan ta dig an nya uppgifter.

Mitt tips under den här första tiden är att våga fråga, men tänk på att alltid googla först. Jag tror också de flesta företag har någon typ av internkommunikation, ex Skype, vilket är toppen. Då kan du sprida frågorna bland dina kollegor på ett enkelt sätt, även om ni inte sitter på samma kontor, och du kan direkt se om någon är upptagen eller i möte.

Du kommer antagligen jobba ”inhouse” till en början

”Inhouse consulting” innebär att du sitter tillsammans med dina konsultkollegor på ert kontor, och jobbar mot kunder som sitter på andra platser. Det här sättet att arbeta är perfekt för den nyexade, eftersom du har nära till kollegorna och kan ställa alla dumma frågor i världen utan att kunden märker det. Motsatsen till inhouse heter inte ”outhouse”, som jag trodde, utan man säger oftast att du sitter ”hos kund”, och du blir då delaktig i kundens organisation på ett helt annat sätt. Vi på IB har både och: vi är några konsulter (däribland jag) som sitter på kontoret i Örebro, men större delen av styrkan är ute hos våra kunder.

Du kommer tycka det är rörigt

Du har under skoltiden lärt dig olika tekniker kring programmering och systemutvecklingsmetoder och vet vilka principer som är viktiga att följa för att ha struktur både i programkod och i ett projekt i stort. Sedan kommer du ut i ett riktigt projekt och inser att det är betydligt lättare i teorin än i praktiken, där projekten är mycket större, massor av utvecklare har varit inne och pillat på koden och nya moduler har lagts till allt eftersom. Det tar tid att lära sig hur de här stora projekten hänger ihop, men när du rättat ett par buggar kommer du snart vara varm i kläderna och inse att det finns en logik bakom det som tidigare framstått som kaos!

Du kommer få vänta…

Kanske är det här extra tydligt inom just systemintegration, där vi jobbar med många olika system, men den första veckan kommer du att få vänta på behörighet till de olika system du behöver komma åt och installation av de programvaror du behöver. Troligtvis kommer du behöva sätta upp en del projekt lokalt i en dev-miljö, och det här kan ge många dagars huvudvärk, det kan jag garantera. Men det är skönt när det är gjort!

Tidsrapportering, kundkontakt och resor

Det här är tre saker som du med största sannolikhet kommer stöta på när du jobbar som konsult. Tidsrapportering är grunden för kundens fakturering, men ibland också för din lön, så var beredd på att hålla koll på hur många timmar du lägger på varje uppgift under dagen. Kundkontakten kommer till en början troligtvis ske främst via mail och telefon, men längre fram kommer det bli en del möten, och med tanke på att många kunder sitter på annan ort så kan det bli en del resor.

Lönen då?

Det här givetvis en av de största frågorna många ställer sig, och det finns inget generellt svar här; allt beror på hur länge du har pluggat, till viss del vilka kurser du har läst, vad du jobbat med tidigare och vilka andra erfarenheter du har. Mitt bästa tips här är att gå med i ett fackförbund, till exempel Jusek, och använda deras lönesökfunktion, eller helt enkelt ringa dem och fråga.

Halloween, halvdag och en handfast förklaring av systemintegration

Då var det fredag igen! Veckorna bara swischar förbi, tyckte nyss att det var måndag och jag presenterade min kollega Elias på bloggen. Som jag skrev då så tänkte jag lyfta fram mina grymma kollegor och låta dem berätta lite om vad de gör på Integrationsbolaget och vad som gör att de trivs på sitt jobb. Nästa vecka tror jag ni kommer få träffa Fredrik Mansfeld, vår alldeles egna SQL-guru.

Jag kan i alla fall berätta en av våra förmåner: vi jobbar bara halvdag dagen före aftnar och röda dagar. Eftersom det är Alla helgons dag imorgon innebär detta halvdag idag, och jag har dessutom tagit ut lite komptid så jag sitter just nu hemma med min kaffekopp och skriver detta. Veckan har gått bra och jag har faktiskt fått göra lite ”riktiga”, dvs. debiterbara, uppgifter: jag började veckan med att skriva klart den där lagrade proceduren i SQL Server, och därefter har jag börjat felsöka ett flöde i en av våra integrationer. Eller, felsöka är att ta i: jag har börjat sätta upp testmiljön lokalt och försökt förstå integrationsflödet. Det ser ut ungefär såhär: 

Systemintegration eller Londons tunnelbana

Eller nej, okej, det gör det inte. Det här är en karta över Londons tunnelbanesystem och vilka andraspråk som är vanligast vid de olika stationerna. (Kartan är inte min, hittade den här. Tack för det Oliver O’Brian, vem du än är.) Men det illustrerar poängen: det handlar alltså om en jäkla massa olika system som behöver skicka data till varandra och när en försöker illustrera detta ser det lätt rörigt ut. Problemet är att systemen inte kan förstå varandra rakt av, det är som att ett gäng människor från massor av olika länder som behöver kommunicera med varandra, men det blir bara kaos eftersom ingen kan något annat språk än sitt eget. Här kommer tolken in, som kan alla språk och som ställer sig i mitten och översätter vad människorna säger. På en teknisk nivå använder vi ofta BizTalk Server som tolk, Microsofts integrationsplattform som jag nämnt tidigare, men på en mer mänsklig nivå finns systemintegratören, vars uppgift är att se till att översättningsflödet fungerar smidigt och att ingen data förloras på vägen.

Nu i början känner jag mig ungefär som en tolk som vara kan vissa fraser av de olika språken, och så fort någon säger något behöver jag slå upp det i en ordbok för att kunna översätta åt mottagaren, vilket gör att flödet går trögt och jag blir svettig av att försöka hänga med. Det är dessutom inte en rak linje mellan sändare och mottagare – desto fler som är inblandade, desto mer komplexa blir flödena och det är inte bara att vidarebefordra ett meddelande från person A till person B, jag måste på vägen be om kompletterande information från person C, plocka isär meddelandet i mindre delar eftersom jag måste dubbelkolla med person Bs mamma och hon kan inte hantera stora meddelanden, gå till person As syster och be henne översätta en viss del av meddelandet, prata med person D för att kunna sätta ihop meddelandet igen i en form som person B förstår, och till slut återkoppla till person A om hur det gick.

I det fallet jag håller på att felsöka och förstå just nu trodde jag att det var person As syster blivit sjuk och inte översätter meddelandet som hon ska, men det visade sig att hon översätter alla andra meddelanden korrekt, förutom just en viss typ, så troligtvis är det person C som ger felaktig kompletterande information för vissa meddelanden och skickar meddelanden som inte stämmer överens med det kontrakt som systern kan översätta. Jag måste försöka få fram varför person C gör fel när det gäller vissa meddelanden genom att följa flödet och se hur meddelandet transformeras längs vägen, för att förstå vart just dessa meddelanden transformeras annorlunda än andra. Och det hade ju varit trevligt om en helt enkelt hade kunnat fråga person C vad felet var, men så simpelt är det såklart inte. Person C arbetar inte heller ensam utan tar hjälp av externa system för att skapa sin kompletterande information, och att veta vem hen pratar med och i vilken ordning är en komplex process i sig.

Men – nu tar vi helg och fortsätter med detta på måndag! Jag önskar er en trevlig helg och en mysig allhelgonahelg, vare sig ni kör på den amerikanska utklädnaden och godis, eller den mer stillsamma svenska varianten. Själv har jag svalt den amerikanska seden med hull och hår, så nu ska jag sy klart min clowndräkt jag tänkte ha på mig ikväll. Tanken är att köra på någonting i den här stilen:

Clown

Men känner jag mig själv och min förmåga rätt kommer det snarare bli såhär:

Clown

(Källa bild 1, Källa bild 2)

Vem är jag?

Svar:

20151008_102228[1]

Försökte mig på en klassisk drottning-vink, men det ser snarare ut som en misslyckad Spock-imitation…

Om ni läste mitt första inlägg så vet ni redan litegrann om den här bloggen. Ni vet att den kommer handla om systemintegration från en nyanställds perspektiv, hur det är att komma från universitetet ut i arbetslivet som IT-konsult och vad man egentligen gör som integrationskonsult. Ni vet också att jag heter Josefine Karlsson och att jag till en början inte var så intresserad av systemintegration, men att jag mjuknade ganska snabbt i och med att jag fick mer och mer förståelse för vad det är. Men ni vet inte så mycket mer, eller hur? Därför tänkte jag berätta om mig själv, och hur jag gick från att vara helt säker på att jag var född till journalist, till att sitta på Integrationsbolagets kontor och blogga om systemintegration.

Dinosaurier

Egentligen, från allra första början ville jag bli paleontolog. Jag var elva år och älskade dinosaurier. Om ni som jag är födda på 80-talet så kanske ni minns serien med faktaböcker för barn, ”min första faktabok”, tror jag de hette, och det fanns i flera olika ämnen. En av dem handlade om dinosaurier och jag var helt såld. Jag tyckte att det lät så otroligt häftigt med att gräva fram ben ur marken och avslöja hemligheter från en annorlunda värld, flera miljoner år tidigare.

Sedan kom verkligheten ifatt mig och jag insåg att det kanske inte var helt enkelt att få jobb som paleontolog i Mellansverige, så jag bytte bana. Skrivande har alltid varit ett intresse, och under högstadiet bestämde jag mig för att journalist, det var mitt kall. Jag sökte till medialinjen på gymnasiet, men när jag praktiserade på tidningen Nerikes Allehanda kände jag att nä, det här var kanske inte något för mig. Jag gillade att skriva, men det var inte journalist jag ville bli, det var Något Annat. Vad detta Något Annat var för något hade jag ingen aning om, och ärligt talat var studenten ingen höjdare. Året var 2004 och jag kände mig lost i livet, ung och med mycket diffusa planer för framtiden.

Eftersom arbetsmarknaden såg ut, och fortfarande ser ut, som den gör hade jag inga förhoppningar om att få ett jobb med bara en treårig utbildning i media bakom mig, så jag sökte in till Programmet för kultur och språk på Örebro universitet och under ett års tid pluggade jag litteraturvetenskap. Jag gillade ju att läsa och tänkte att kanske är det bibliotekarie jag ska bli?

Litteratur

Tyvärr kan jag inte säga att analyser av Odysseus, djupdykningar i Pär Lagerkvists mörka noveller eller ens dissekering av Selma Lagerlöfs Herr Arnes Penningar gav mig den tillfredsställelse jag ville ha. Jag gillade att läsa, det blev alldeles för abstrakt och på något sätt verklighetsfrånvänt att sitta med näsan i böcker hela tiden – och då läsa på kommando, inte för att jag ville det och inte för njutningens skull utan för att undersöka och utreda texten.

Efter ett år av litteraturvetenskap visste jag med bestämdhet att detta inte var framtiden för mig, och jag tittade mig desperat omkring efter andra möjligheter. Sommarlovet, lika med tiden utan CSN, närmade sig och i en ren chansning sökte jag jobb inom äldrevården. Mitt tankesätt var cyniskt: det är svårt att få jobb, men inom vården har man chans att få det, även om man inte är utbildad.

Och jag fick ett jobb! På ett korttidsboende för äldre utanför stan och helt ärligt – första tiden var hemsk. Jag hade ingen koll på någonting och det hände att jag stod i städskrubben och grät för att jag kände mig totalt värdelös. Jag var till och med rädd för de gamla, både för att jag tyckte de var läskiga, men också för att jag var rädd att göra något fel och skada dem, typ snubbla och välta rullstolen eller något sådant. Tänk på att jag var knappt tjugo fyllda med ytterst begränsad arbetslivserfarenhet – första jobbet, och första gången en tar ansvar, ÄR otäckt!

Ingen dog

Jag klarade mig dock från några allvarliga incidenter, och växte under sommaren i rollen som vårdbiträde, så pass mycket att jag påbörjade en undersköterskeutbildning och fortsatte jobba inom vården i nästan fem år på olika arbetsplatser, först i Örebro och senare även i Norge. Som person växte jag väldigt mycket under den här tiden, och jag erfor också den trevliga känslan att upptäcka: jag är faktiskt bra på det här! Kanske inte just den medicinska delen (thats why we have läkare), men att kunna ta människor och ge dem trygghet på olika sätt: ibland behöver en bara en kram, ibland behöver en klara och tydliga besked, ibland en ambulans.

Efter fem år inom vården började något kännas fel igen. Eller, inte fel, men det var något som skavde – ville jag verkligen göra det här resten av livet? Jag trivdes väldigt bra, men kände ändå att jag ville vidare, göra något annat. Arbetet med de gamla var givande, men jag kände mig instängd av organisationen runt omkring mig, och någonstans här började tankarna på att börja plugga igen gro.

Rationalitet lönar sig… inte alltid

Men vad skulle jag plugga? Jag försökte tänka rationellt: jag gillade den administrativa biten av vården och att arbeta framför datorn, så något i den riktningen kändes rätt – läkarsekreterare kanske? Vid det här tillfället var jag i Norge och jobbade, och jag ventilerade mina tankar för en sjuksköterskekollega jag jobbade med. Hon hette Esta och kallade sig ”den enda kommunisten i Danderyd”, och när hon hörde mina planer suckade hon och sa:

– Sikta högre! Vad vill du egentligen bli?

Jag funderade och tankarna på skrivandet kom tillbaks. Inte journalist, men kanske någon typ av kommunikatör? Datorer och webben lockade, och efter att ha läst om yrket informatör kände jag att det var vad jag ville göra när jag blev stor! Jag letade utbildningar men kände att mediekommunikation inte var riktigt rätt. När jag fick se att det fanns ett ämne som hette informatik blev jag helnöjd!

”Ska en bli informatör, så måste det ju vara informatik en läser!”

Det var mina tankar när jag sökte en distanskurs i ämnet, och jag fick en chock under hösten 2010, då jag insåg att det inte handlade om kommunikation, utan om systemutveckling! Det var ett område jag inte satt min fot på, och ärligt talat inte hade en aning om existerade förrän jag fick det (digitalt) kastat i ansiktet av en lärare från Mittuniversitetet. Jag har nog aldrig varit så förvirrad som när jag försökte förstå ”public static void main(String[] args)” i den där java-kursen. Det skulle vara när jag hjälpte Märta, 92 på toaletten första gången – det var också svårt, men inte på samma sätt som programmering.

Efter ett år av distansstudier hade jag dock kommit över den första tröskeln och hade inte bara börjat förstå programmeringen, men också tycka att den var jäkligt roligt. Jag sökte till Systemvetenskapliga programmet här i Örebro, och läste alla kurser i informatik som jag kom över. Tack vare en kille jag pluggade med (Douglas Ingman – han kommer säkert dyka upp i bloggen framöver) kom jag i kontakt med Integrationsbolaget. Som jag berättade i första inlägget – jag var inte frälst först, men systemintegrationen växte på mig och jag känner idag att jag har Drömjobbet. Att jobba med systemutveckling och integration känns rätt på ett sätt som inget annat har gjort.

Jaha, och vad vill jag säga med Mitt Livs Historia då?

Tja, det är flera saker. Först och främst vill jag avliva lite myter om systemutvecklarens, programmerarens, integratörens och IT-konsulten i allmänhet:

  • Nej, en behöver inte vara uppväxt med att ha kodat sedan dagis. Den viktigaste kunskapen jag har lärt mig är: programmering går att lära sig. Det är inte magi, och det går att förstå. Ja, det kan vara en hög inlärningskurva, men jag lovar att det kommer en häftig bergochdalbana av kunskap efter den där första, långa uppförsbacken!
  • Nej, det är inte bara folk med en osund böjelse för teknik som jobbar med detta. Det är ett helt vanligt jobb, där en kan ha större eller mindre passion för sina arbetsuppgifter.
  • Nej, du behöver inte älska att plocka isär datorer i sömnen. Det går att jobba med systemutveckling utan att veta exakt hur datorns inre fungerar.
  • Nej, det handlar inte bara om datorer. System har alltid människor som använder dem, och det går aldrig att komma ifrån. Kommunikation mellan människor är det som lägger grunden till allt vi gör.

Som ni kan se på min berättelse – jag har växt upp utan att vara ett dugg teknisk. Har aldrig känt ett kall mot datorer eller haft som mål att ”jobba med datorer” hela livet – tvärtom! Jag sadlade om vid 25 och halkade in på ett bananskal, men det gick bra ändå! Programmering är inget en är född till att bli bra på, som allt annat går det att lära sig.

Jag vill också slå ett slag för att ha en annorlunda bakgrund! Jobbet inom vården lärde mig otroligt mycket, och när jag började plugga så hade jag hela tiden en verksamhet att jämföra med – jag kunde förstå processer på ett helt annat sätt än om jag inte hade haft något att jämföra med. Det är helt okej att du irrar runt och inte vet vad du vill bli. Fastna inte, utan fortsätt irra runt tills du hittar det där som känns rätt i magen, som gör dig nyfiken. Det kan vara det du minst anar – eller något du inte ens trodde fanns.

Nästa vecka drar jag till Hufvudstaden för en utbildning, rapport kommer givetvis! Trevlig helg på er!

Ett år av systemintegration

”Nja, det låter ju inte så himla sexigt… Eller förresten, vad är det för något?”

Det var min första tanke när jag hörde talas om systemintegration första gången. Jag hade nästan pluggat färdigt min systemvetarutbildning när jag hörde uttrycket, och jag var ärligt talat inte imponerad. Integration? Det låter så… byråkratiskt på något vis. Tungt liksom. Så när jag genom en gammal kursare fick höra att Integrationsbolaget sökte en utvecklare så var jag ärligt talat rätt skeptisk.

När jag tänker tillbaks på det idag, nästan ett halvår senare, är jag så otroligt glad att jag vågade utmana mina tankar om systemintegration och skickade mitt CV till Integrationsbolaget. I skrivande stund är jag i början på min femte arbetsvecka och sakta men säkert växer min förståelse för integration. Det handlar inte bara om att koppla ihop system A med system B, utan det är mycket större än så. Det handlar om att förstå verksamheten, att realisera processflöden och att få en helhetsförståelse för hur flera system arbetar tillsammans och skapar affärsnytta. När jag träffade Integrationsbolaget för andra gången, förklarade min (då blivande) kollega Lena integration så här:

”Tänk dig att du är på en fest. Det finns alla typer av människor där – en långhårig och skäggig MC-snubbe, en affärskvinna i designerkostym, en ung kille med dreads och en äldre dam med glasögon i ett snöre runt halsen, kort sagt: en massa människor med väldigt olika personligheter, bakgrund och tankar. De har till synes ingenting gemensamt. Men här kommer du in som integratör: du vet nämligen alla de här små sakerna om människorna som kopplar dem samman – du vet vad de har gemensamt, trots att se ser så olika ut. Genom den här kunskapen kan du sedan få alla de här människorna att inte bara prata, utan också faktiskt förstå varandra och skapar världens grymmaste fest!”

Den beskrivningen gjorde mig intresserad, och ja – jag har ändrat mig. Systemintegration ÄR sexigt, och det behöver varken vara tungt eller byråkratiskt. Jag som skriver det här heter Josefine Karlsson, och under ett års tid kommer jag att driva den här bloggen, ”A year of integration” och jag kommer göra mitt bästa för att beskriva vad integration handlar om och vad en integrationskonsult gör om dagarna. Jag kommer också skriva om hur det är att komma ut från universitetet och börja jobba som IT-konsult direkt efter examen.

Jag hoppas att ni följer med – det kommer bli en sjujäkla resa och den har bara precis börjat!

Language: