« Hem

Min vardag

Så fixar du konsultrollen

Jag vet inte om jag varit inne på detta förut, men något jag inte var beredd på när jag slutade skolan var att jobba som konsult. Eller, jag hade koll på att väldigt många systemutvecklare jobbar som konsulter snarare än anställda på en IT-avdelning, men vad det egentligen innebar hade jag inte tänkt på.

Det finns två huvudtyper av konsulter: antingen sitter du på plats hos kunden, eller så sitter du ”in-house”, dvs. tillsammans med dina konsultkollegor och jobbar på distans mot kunden. Hos oss på Integrationsbolaget har vi en blandning av dessa: vi är ett gäng som alltid sitter in-house här i Örebro och jobbar på distans mot kunderna, och sedan har vi ytterligare ett gäng som sitter ute hos kunder i längre uppdrag. Just nu har vi också några uppdrag där man varvar och sitter in-house ett par dagar i veckan och hos kund resten av tiden.

Som nyexad är det perfekt att sitta inhouse, eftersom du då har nära till dina kollegor och kan enkelt be om hjälp när du funderar på något. Du får långsamt vänja dig vid kundkontakten och hinner bli varm i kläderna innan du åker ut och sitter på plats hos en kund. Det är en ganska speciell känsla att lämna det trygga kontoret och åka på det första kundmötet, och jag kan absolut erkänna att jag var nervös första gången jag gjorde det. Därför tänkte jag dela med mig av mina bästa tips på hur du hanterar konsultrollen som ny på marknaden.

Klä upp dig, klä inte ut dig

En no-brainer för de flesta – i valet mellan luvtröja och kavaj, så välj kavajen, åtminstone till första mötet. Dock så tycker jag det är viktigt att ändå vara sig själv och inte försöka klä dig som någon annan. Har du aldrig kostym tycker inte jag att det finns någon anledning att slänga på sig en sådan ”bara för att”. Inventera garderoben och hitta en kombo som du både känner dig hyfsat bekväm i och som är aningen vardagsuppklädd. Jag kör typ alltid på t-shirt med crazy tryck + bekväm tröja när jag är på vårt eget kontor, och byter till diskret t-shirt och kavaj när jag ska på kundbesök (eller kunden kommer hit).

Var en kameleont, inte en kappvändare

Som konsult behöver du kunna smälta in överallt, likt en hemlig agent läsa av arbetsplatsen, kulturen och människorna, och på nästan ingen tid alls anpassa dig till kunden du arbetar hos för tillfället. Du måste direkt komma in i jargongen och lägga ditt språk och ditt beteende på samma nivå som kunden. Det handlar om att vara flexibel till det yttersta, eftersom du som konsult kommer jobba hos massor av olika kunder, ibland i kortare och ibland i längre uppdrag. Inse detta från början och lär dig att vara lyhörd för klimatet som råder.

Men! Givetvis ska du inte känna att du bryter mot dina grundläggande värderingar. Om jag hamnade hos en kund där det förekom mobbning, diskriminering, sexuella trakasserier eller bara en jävligt taskig attityd så skulle jag inte acceptera detta. Nu har det här inte hänt mig, och jag hoppas det är ovanligt, men om det ändå skulle ske så vill jag vara stark nog att sätta ner foten och säga: det här är inte okej! Inte vara den som blundar för att det är bekvämt, tänker att ”äsch, jag är bara här X veckor, jag behöver inte bry mig”.

Var dig själv, representera ditt företag

”Var dig själv!” Ja, vem skulle jag annars vara? Ett slitet uttryck, men det ligger ändå något i det. I skrivande stund sitter jag med trasiga mjukisbyxor framför datorn, hopsjunken som en säck potatis och kliar mig på magen, och visst är jag precis lika mycket mig själv som när jag tar på mig kavajen, det är bara en annan sida av mig. Skillnaden är att när jag är hemma behöver jag inte tänka på något annat än mig själv: på jobbet, ute hos en kund, så representerar jag inte längre bara mig, utan mitt företag. Om jag missköter mig hos en kund, så är det som att hela Integrationsbolaget missköter sig, i kundens ögon. För att ta exemplet ovan, med att sätta ner foten, så skulle jag i en diskussion utanför jobbet antagligen säga något i stil med ”du är ju helt jäkla dum i huvudet”. Jag skulle inte säga samma sak vid morgonfikat hos kunden, utan välja en strategi för att få fram min åsikt på ett mer proffsigt sätt.

Skapa goda relationer och nya arbetstillfällen

De mänskliga relationerna är alltid de viktigaste, även om jobbet handlar om teknik: att skapa goda relationer till kunden är det som ger mer jobb till företaget, det är den grund vi använder för att leverera tekniska lösningar. Utan goda relationer får vi inga uppdrag. Även om du som konsult inte jobbar med sälj direkt, är det viktigt att ha med sig – hur du pratar med dina (om än tillfälliga) kollegor skapar relationen till kunden, och är den god, ja då kommer resten att flyta på. En delikat balans är förstås när det finns konsulter från andra bolag ute hos samma kund, men enligt min åsikt ska man se dessa i första hand som kollegor, och i andra hand som konkurrenter. Ingen vinner på att du ser andra konsulter som rivaler, det skapar bara dålig stämning. Även om du såklart, med goda intentioner, ska försöka göra den vassaste leveransen.

För att summera det hela: det är som att gå på lina, där du hela tiden måste avväga din person för att bete dig på ett passande sätt. Varje gång du kommer till en ny kund är det en ny lina att balansera på, och du vet inte på förhand om linan kommer vara slak eller spänd som en stålfjäder. Att känna in situationen och rätta sig efter den är en otroligt viktig egenskap som konsult, och har du koll på det innan du börjar har du halva inne.

En helt vanlig vecka som integrationskonsult

Vafalls, inget blogginlägg förra veckan? Skäms på mig! Till mitt försvar kan jag säga att jag har haft fullt upp, och jag tänkte ägna dagens inlägg till att summera veckan, så ni läsare får en inblick i hur vardagen kan se ut för en integrationskonsult.

Måndag

Vi började veckan med ett förvaltningsmöte, något vi har varje måndag. Då sitter vi i förvaltningsteamet och berättar för varandra hur veckan ser ut för oss, vilka projekt vi sitter med just nu och hur stor arbetsbelastning vi har. Det finns då möjlighet att flagga för om vi har mycket eller lite att göra, och omfördela veckans jobb om det behövs. Vi började med dessa möten i våras och de har verkligen hjälpt till att strukturera upp arbetet och gjort oss mer effektiva.

Efter mötet satte jag mig direkt framför datorn och undersökte hur en integration som vi deployade i fredags mådde, då jag var lite orolig över att något hade gått fel under helgen. För att undersöka statusen på integrationen kollade jag BizTalk och något som kallas ”tracked messages”, vilket helt enkelt är BizTalks sätt att spara all information som skickas genom plattformen. Med hjälp av detta kontrollerade jag vad som skickats från ena systemet, hur det såg ut efter BizTalks bearbetning, vad som skickades till det andra systemet, och sedan vad som skickats tillbaks, för att verifiera att allt såg ut som det skulle.Bildresultat för deploy

Jag kunde tillslut konstatera att integrationen fungerade som tänkt, förutom en liten detalj som inte upptäckts i testmiljön. Jag rapporterade detta till min kollega och han kontaktade i sin tur IT-chefen hos kunden för att få ok på att fixa detta.

Tisdag

Dagen började med att vi fick ok på att göra fixen som upptäcktes på måndagen, men innan jag hann börja med detta fick jag mail om en ticket från en annan kund. En ticket innebär helt enkelt att en kund har ett behov som vi behöver åtgärda, och det kan vara allt från allvarliga incidenter, där produktionsmiljön på något sätt störts, och vi måste agera snabbt för att återställa normalläget, till små förändringar och önskemål. Den här gången var det något mitt emellan: en av våra tjänster som genererar filer hade slutat fungerat i testmiljön, och vi behövde manuellt skapa om dessa filer.

Bildresultat för ticket

Efter att jag åtgärdat detta, var jag tvungen att förbereda mig för nästa dag, eftersom den skulle bli lite annorlunda.

Onsdag

Dagen började med att jag satte mig på tåget klockan 07:00 och begav mig till en närliggande stad för att besöka en kund. De hade gjort en lite annorlunda beställning: de ville ha hjälp med att skapa en integration, men samtidigt använda den som ett case för att deras nya BizTalkansvarige skulle lära sig mer om plattformen. Så, istället för att bara leverera en färdig integration, gjorde jag en testversion av integrationen, sedan kodade vi den tillsammans under dagen.

Bildresultat för workshop icon

Dagen gick faktiskt över förväntan, och vi kom längre än jag trodde med integrationsarbetet. Vi hade en koppling mot en databas, som var lite småbesvärlig att få till, och sedan skulle integrationen skicka information från databasen via mail och sms, och fick till hela flödet under vår workshopsession, även om det inte blev helt klart.

Torsdag

På torsdagen var jag återigen tillbaks på kontoret och det blev en dag där jag gjorde lite av varje:

  • Fixade en incident där ett system saknade filer som skulle ha kommit in under natten
  • Undersökte vad som kan hända med en SQL Server om man byter tidszon på servern
  • Skapade en ny version av ett schema som används i flera av våra integrationer
  • Grejade med ett databasskript då vi behövde byta ut primärnyckeln i en databas

På eftermiddagen hade jag ett möte med HR-Therése, där hon informerade mig om hur det är att vara skyddsombud, ett ansvar jag precis axlat. Vi gjorde också en skyddsrond, vilket gick bra – inga större risker identifierade! Skapade även en ny mailsignatur för rollen som skyddsombud, och den blev jäkligt snygg om jag får säga det själv!

superman

Fredag

När jag vaknade på morgonen undrade jag vart veckan tagit vägen – redan fredag! På förmiddagen utnyttjade jag en av våra bästa jobbförmåner, nämligen att få massage. Otroligt gött, och SÅ lyxigt! Resten av dagen ägnade jag åt att göra den där fixen som upptäcktes på måndagen, vilket var aningen trixigt – men det löste sig till slut och jag kände mig nöjd med arbetsveckan när kollegan Douglas drog igång fredagslåten på eftermiddagen.

Bildresultat för weekend meme

I skrivande stund är det snart fredag igen, och jag ställer mig samma fråga som förra veckan – vart tog måndag till torsdag vägen? Tiden går fort när man har ett roligt jobb!

 

Back in business!

Jajemän, nu är både jag och bloggen tillbaks efter semestern! Jag jobbar första dagen idag efter en ledighet på drygt två veckor. Inte så mycket kan tyckas, men det känns som att jag varit borta länge! Så idag har jag gått runt lite såhär på kontoret:

Vad var det jag höll på med innan semestern? Vad skulle jag ta tag i nu? Och vad hade jag för lösenord nu igen?

Min semester i sommar har främst bestått av olika festivaler (Metallsvenskan, Sweden rock, Rockviken, Skogsröjet och Subkult för den som är nyfiken) och det har varit intensivt med att kolla på band och campa. Speciellt under sista festivalen nu i helgen, då temperaturen sjönk ner mot 6 grader på natten. BURR!

Det finns nog alltid en känsla av melankoli över skiftet mellan sommar och höst, semester och jobb, men i år känns det faktiskt inte speciellt jobbigt. Det tror jag är ett gott tecken, att även om det är lite tråkigt att semestern är över, så har jag ingen back-to-work-ångest. Jag minns ett tidigare jobb jag hade, då jag nästan grät första dagen på jobbet efter semestern eftersom det kändes så jobbigt och ångestfyllt. Inget sådant idag, bara som sagt en lätt förvirring över vad jag höll på med.

Något som underlättar är vi har otroligt mycket spännande projekt på gång under hösten, hos flera av våra kunder. Sommaren har varit ganska lugn på den fronten, men nu känns det att alla börjar vakna till liv. Sprintar planeras, projektplaner skapas, krav samlas in och möten genomförs. Det känns som att alla är taggade på att dra igång med en rivstart nu och det smittar av sig, vilket är en härlig känsla! Nu kör vi stenhårt fram till jul!

Vad är det bästa med att jobba som integrationskonsult?

Jag har skrivit ett par inlägg om de mer besvärliga delarna i jobbet, som tidsuppskattning och kravhantering, så nu känner jag att det är dags för något mer positivt! Därför har jag knåpat ihop en lista med de topp fem största fördelarna med att jobba som IT-konsult. En del av dessa är generella för jobbet som IT-konsult, andra är mer specifika för just systemintegration och Integrationsbolaget. Enjoy!

5. Lönen

Nej, pengar gör inte en inte lycklig. Men jag kan lova att bristen på pengar gör en olycklig som fasen. Relationen mellan lycka och inkomst ser ut ungefär såhär:

Bildkälla

När vi bara har precis så vi klarar oss är vi inte tillfreds, men pengar i överflöd är inte heller nyckeln till ett bekymmersfritt liv. En stor fördel med yrket som IT-konsult är att löneläget är riktigt bra, och jag skulle säga att min ingångslön ligger ungefär i början på komfortzonen. Om några år tror jag att jag kommer närma mig lyxsektorn, även om det såklart är en definitionsfråga. Kanske kommer jag anse att jag fortfarande ligger i komfortzonen då på grund av ökade utgifter…

4. Variationen

Seriöst – den här veckan har jag jobbat med SQL (oftast trevligt), C# (välbekant), PowerShell (mysigt), bat-skript (kallt, hårt och kort), kryptering (sjukt intressant), BizTalk (nya polaren), WCF (äntligen börjar jag fatta!) och WebSphere MQ (va?). Massor av skilda tekniker, där jag känner att jag behärskar en del av dem, samtidigt som andra är helt nya, och jag tror det är få jobb som kan matcha den här variationen i arbetsuppgifter.

568a3553a0d3ed3657475829471cf07d-networking-technology-iconsTill viss del är det här ganska generellt för IT-konsulter, eftersom branschen helt enkelt är så bred, men det är nog speciellt sant för jobbet som integrationskonsult. Nu har jag ju bara jobbat som just det i  den här branschen, så rätta mig gärna om ni tycker jag har fel, men jag tror att som ”vanlig” IT-konsult blir du betydligt mer nischad, och arbetsuppgifterna är inte lika mångsidiga.

(En parentes här till den som funderar på att börja jobba som IT-konsult är att inte vara rädd för ordet förvaltning! Jag tyckte själv att det lät vansinnigt tråkigt när jag pluggande, men nu sitter jag som en del i en förvaltningsorganisation, och det är faktiskt här det finns mest variation! Fast nu när jag tänker efter gäller det här nog mest integrationsförvaltning, variationen blir säkert mindre när man förvaltar ett specifikt system. Å andra sidan finns det kanske chans att bli riktigt vass på det systemet och göra sig oumbärlig i företaget…)

3. Förmånerna

Det här är förstås väldigt olika beroende på vart du jobbar, men mitt intryck är att som IT-konsult har du ofta bra förmåner på arbetsplatsen. Kompetensen inom systemutveckling är eftertraktad, och företagen måste göra sig själva attraktiva för att locka till sig (och behålla) anställda.

benefits square icon for web-larger

Jag är väldigt nöjd med de förmåner som jag har här på Integrationsbolaget. Det bästa är nog att få gymkortet betalt, och att vi har möjlighet att få massage på arbetstid. Jag kan dessutom använda min jobbtelefon som min privata, och slipper därmed räkningen för mobilabonnemanget varje månad, samt en bra pensionsavsättning. Vi har också möjlighet att leasa bil via företaget, något jag tycker är väldigt smidigt eftersom alla kostnader dras direkt på lönen.

2. Utvecklingen

Det här med att utvecklas på jobbet kan vara svårt inom vissa yrkesroller. Ofta kräver det att man byter arbetsplats, eller roll inom företaget, vilket kan vara tufft att få till, och det kräver en del förändring. Som IT-konsult har jag förändring varje dag, och även om jag är kvar på samma arbetsplats så finns möjligheten att växa och förändras hela tiden där, speciellt i början på karriären.

progress-report_318-35789

Jag känner att jag har utvecklats väldigt mycket sedan jag började här på Integrationsbolaget, mest vad det gäller mitt kunnande teknikmässigt, men också när det gäller konsultrollen. Det går aldrig att bli fullärd i det här yrket, vilket kan vara en frustrerande tanke, men det garanterar också för att du hela tiden kan utvecklas och bli bättre.

1. Friheten!

Det som toppar min lista på fördelar med konsultrollen är friheten i jobbet, och hur lyxigt det är att ha kontroll över sin egen tid. Jag har ju tidigare jobbat som undersköterska, och skillnaderna är enorma. Om du som uska jobbar ett pass mellan 07 – 14, då måste du jobba exakt de timmarna, och (åtminstone om du jobbar i hemtjänsten) så är din dag planerad minut för minut, och du har små möjligheter att ändra detta. Flextid och kompledighet är moderna myter som du hört talas om men aldrig praktiserat.

I jobbet som IT-konsult så är dessa fenomen inte längre myter, utan en del av arbetsdagen. Jag älskar att kunna träna på lunchen, och om det drar ut på tiden så stannar jag bara lite längre på eftermiddagen, eller att kunna jobba senare en dag för att gå tidigare en annan. Möjligheten att jobba från vilken plats som helst så länge jag har min dator och internetuppkoppling är också fantastisk, även om jag är bekväm av mig och helst sitter på kontoret med mina två skärmar och mitt sköna tangentbord. Men bara att möjligheten finns är otroligt upplyftande!

a0278d6ebd9591c39e398b65ed9c5dd9d7d6ea7686578f1088d41908c6b92ca4

För mig, som tidigare varit van vid att någon annan planerar min dag i detalj, så uppskattar jag det här otroligt mycket. Visst blir det svårare om du klättrar i yrkesrollen och får större ansvar, vilket alltid brukar innebära fler möten = fler tider att passa, men förhoppningsvis kan du styra tiderna på dessa, åtminstone till viss del. Och även om det bara handlar om halvtimmar hit eller dit, så har du en känsla av frihet och kontroll över din arbetstid, vilket tror jag är en av de starkaste grundpelarna för att vara tillfreds med jobbet.

 

Felsökning med hjälp av en badanka?

Ärligt talat, jag hade aldrig hört talas om uttrycket ”rubber duck debugging” innan jag läste det här inlägget på bloggen Coding Horror för några veckor sedan. Och jag måste säga att jag är ganska frälst i konceptet!

index

Bildkälla

Så vad är då ”rubber duck debugging”?

Idén kommer från boken The pragmatic programmer, och grundtanken är att när du har problem med din kod, så räcker det inte med att sitta och stirra på skärmen och tänka på problemet; det måste formuleras högt. Processen med ankan brukar beskrivas ungefär såhär:

  1. Köp, sno eller låna en badanka och placera ankan bredvid din skärm.
  2. Berätta för ankan om grundproblemet du försöker lösa och vad du vill uppnå.
  3. Gå sedan igenom din kod och berätta för ankan hur du försökt lösa problemet, och förklara rad för rad vad koden gör.
  4. Inse något av följande:
    1. Du hittar felet i koden, eller
    2. Felet ligger inte alls där du trodde, eller
    3. Din kod försöker inte alls lösa det problem du tänkt att den ska göra
  5. Tacka ankan för hjälpen och ändra koden.

Jag tycker det här är en klockren idé, och efter jag hörde talas om metoden har jag tänkt tillbaks på tillfällen då jag skulle ha behövt en badanka till hjälp!

Bildkälla

Jag tyckte det här fenomenet är extremt tydligt under skoltiden: när vi hade handledning räckte det ibland med att förklara för handledaren vad jag behövde hjälp med, för att komma på lösningen själv. Andra gånger var situationen omvänd: jag var handledare och satt bredvid en uppgiven student som suckar: ”Ingenting funkar! Jag blir tokig!”. Nej, då blir det inte lätt för mig att hjälpa dig. Förklara istället för mig vad du försöker göra och exakt vad som inte fungerar.

keep-calm-and-start-debugging-8

Det har även hänt mig nu när jag jobbar, och jag minns för några veckor sedan när jag behövde hjälp att förstå en grej, så jag ringde till en person som hade koll på detta, men under samtalet fick jag motfrågan: ”vad är det exakt du vill veta?”. Och jag insåg att fasen, jag visste inte riktigt vad jag ville veta! I mitt huvud trodde jag att jag hade formulerat mig klart och tydligt, men egentligen var själva grunden för frågan otydlig för mig. Då hade jag behövt en anka att prata med först!

Tanken slog mig igen igår: jag skulle skicka ut en fil till en mapp genom en integration, och det hände absolut ingenting. En superenkel grej, men ändå funkade den inte. Jag stirrade på skärmen och försökte på flera olika sätt, tänkte att vafasen, det här ska inte vara svårt! Till slut ringde jag en kollega och bad om hjälp, och när jag försökte förklara problemet för honom så förstod inte han heller vad problemet var. Han gav lite tips att testa, men när jag lade på luren så slog det uppenbara mig: felet ligger inte i den här enkla grejen. Det är något som går fel innan, vilket gör att exekveringen aldrig når den här punkten och försöker skicka ut filen – det finns ingen fil att skicka ut.

Nu ska jag forska i en incident som precis kom in, därefter drar vi till Stockholm för sommarfest med hela bolaget. Önskar er alla en trevlig fredag!

Integratören == Spindelmannen

God förmiddag!

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag hade ett möte med folk från Finland, Indien, Tyskland och Ryssland för ett tag sedan? Då diskuterade vi en integration mellan företagets HR-system, där användaren knappar in data om anställda, och Active Directory, där datan lagras. Jag har utvecklat den här integrationen och implementerat den i testmiljön, så nu sitter jag i ett möte där flödet ska testas från början till slut. Eller möte är egentligen fel ord – vi har en testsession på ca 4h, där någon från varje ansvarsområde är tillgänglig.

Det är väldigt spännande, även om det såklart dyker upp nya problem som vi inte förutspådde innan. Det är ju anledningen till testerna, och jag tror att det är väldigt få IT-lösningar som fungerar perfekt på en gång. Hursomhelst, jag fick en ganska skum känsla när vi började testerna: jag kände mig helt plötsligt jäkligt viktig. Inte så att jag går runt och känner mig försumbar i vanliga fall, men i det här scenariot tyckte jag det blev extra tydligt att integrationen är hjärtat i det dataflöde vi vill skapa, och jag som integratör är en Very Important Person.

Visst, det här är min subjektiva åsikt, och de flesta tycker säkert ens egna område är det viktigaste. Typ som lärare i skolan: nå, det är väl bra att det finns andra ämnen, men det är just mitt ämne som du faktiskt behöver kunna. Men jag tycker ändå jag har en poäng här: utan integrationen kan inte systemen kommunicera med varandra, och då finns det liksom inget flöde, oavsett hur bra övriga system funkar. Integratören är också den som måste ha koll på hur de olika systemen kommunicerar: vilken typ av data skickar HR-systemet ut? Vad är det egentligen AD vill ha för att kunna lagra information om anställda? Vilka konverteringar behöver vi göra? Hur ska responset se ut? För att använda ett slitet uttryck: integratören är spindeln i nätet här. Som den här snubben.

spider-man

Typ.

Uttrycket är klyschigt, men det stämmer. Precis som vi skriver på vår infosida om att driva integrationsprojekt: ”Det är ofta en stor utmaning då [integrations-]projekten av naturen kräver kommunikation mellan fler parter (som ofta inte befinner sig på samma plats). Integratörens roll får alltid inslag av projektledning och kravställning eftersom man nästan alltid får en väldigt central roll i projektorganisationen.”

Nu ska jag inte gå så långt som att säga att jag varit inblandad i projektledningen i det här fallet, eftersom jag bara haft ansvar för just den här integrationen, men jag ser ändå utmaningarna. Som till exempel i den här testsessionen, då vi är folk från totalt sex länder i olika tidszoner. Visst är det lite svettigt med första testet av något jag har byggt, men jag tycker coolhetsfaktorn väger över. Här sitter jag och är internationell liksom!

Distans och skype

När jag pluggade så visste jag ju att mycket arbete sker i team som inte sitter geografiskt tillsammans, men jag tror inte jag anade vidden av det förrän jag började jobba. Idag har jag till exempel ett möte med folk från Finland, Indien, Tyskland och Ryssland (!!!).

Det som gör det möjligt för oss att ha sådana här möten, med folk från flera länder, är såklart tekniken. Skype är det som används mest, enligt min uppfattning, och när allt funkar så är det riktigt bra! Även om nedanstående graf stämmer in på väldigt många möten – tekniken har en tendens att strula när både ljud och bild ska synka, och ofta tar det en stund att komma igång…

skype

Vi använder dock inte Skype bara till möten, utan även som internkommunikation. Jag tycker det är grymt bra, då kan man kontakta alla kollegor snabbt och det syns direkt om någon inte vill bli störd eller sitter i möte. Såhär ser (en del av) min skypelista ut i skrivande stund:

 

Capture

För de som inte är online ser man hur länge de varit borta, och de flesta lägger till information om vart de befinner sig någonstans så det blir lätt att hålla koll på kollegorna.

Oftast använder vi snabbmeddelanden och skriver till varandra, men det är också möjligt att ringa videosamtal via skype. När någon ringer ser det ut såhär:

Capture

Eller ja, det ser ut såhär som Douglas ringer, men ni förstår vad jag menar – det dyker upp en ruta som det står att personen ringer dig. I början förstod jag inte det här, utan trodde att personen skrev ”ringer dig” i ett snabbmeddelande, så jag tänkte ”okej, ja gör det du!” och sen klickade jag på ignore och funderade på varför personen aldrig ringde…

Min dag i bilder.

Idag har jag jobbat hemma, för jag kände att en förkylning var på G. Jag tror att en jobbdag i pyjamas, i kombination med ingefärste och honung, motade bort den ganska effektivt, för nu känner jag mig helt okej! Förutom segheten som kommer av att sitta framför datorn hemma i pyjamas en hel dag då, utan längre promenader än de där fem metrarna in till köket…

Hursomhelst, jag har läst på andra bloggar att temat *min dag i bilder* är rätt populärt, och vem är jag att ifrågasätta andra bloggare?

Så, varsågoda: Min dag i bilder!

Började dagen med att koppla in hemmaskärmen, musen, tangentbordet och jobbdatorn i en liten dockningsstation jag hittade här hemma. Drack en kopp kaffe och kände lyxen i att kunna jobba hemifrån med en rejäl skärm. Lyckan varade dock inte länge, för när jag gick in på den virtuella maskin som jag utvecklar på just nu, så betedde sig allt helt vrickat.

image

Musen klickade liksom tio cm till höger och fem cm ovanför punkten som jag klickade på. Jag blev lite irriterad, men hade fortfarande hoppet kvar. Jag gjorde det alla gör (eller borde göra) vid datorproblem: jag startade om skiten.

72efeacfed77482640cb25816631daa3

Och igen. Och igen. Och… ja ni fattar. Jag gjorde några omstarter. Fortfarande samma fel. Testade att koppla in musen direkt i datorn. Ingen skillnad.

3b4

Funderade lite. Klickade runt lite random på olika ställen. Råkade klicka fel.

1709375

Fick lite panik. Ångrade både val av yrke och VM.

add

Gav upp totalt en stund, och bara stirrade på skärmen.

Då kom insikten:

avpzphd

Jag googlade mitt problem. Insåg att jag inte var ensam om det. Det handlade om att den virtuella maskinen inte hade samma storleksinställningar på skärmen som min ”riktiga” dator, därav offset i klick med musen. Blev jätteglad. Kollade inställningarna och insåg att de visst hade samma. Åkte ner i det mörka hålet igen.

Funny-facepalm-meme-computer

Insåg att det kan kanske var den där gamla dockningsstationens fel och provade att koppla in datorn direkt i skärmen. Då kunde jag se att storleksinställningarna skilde sig åt och när jag fixade detta funkade allt som det skulle igen. Gav givetvis datorn långfingret först, sedan kom den där glädjen av att ha löst ett problem, och jag avslutade dagen ungefär såhär:

images

(PS! Till min chef: nej, det tog inte precis hela dagen – jag hann jobba lite också!)

Scrum 4 real!

Det finns vissa saker vi gör i skolan som man liksom vet görs ute i *verkligheten*, men som det ändå är svårt att föreställa sig nyttan med. En sån sak är daily scrums. (Vet du inte vad detta är? Läs mer till exempel här.) Alla som läst informatik på Örebro universitet är nog mycket välbekanta med begreppet, och i åtminstone en av kurserna är daily scrums en viktig del av det projekt som genomförs. Daily scrums i teorin brukar beskrivas typ såhär:

daily-scrum-meetingBildkälla

Idealbilden är ett team som står framför sin Scrum board tillsammans med Scrummastern och kort går igenom status på sprinten, samma tid varje dag. Det ska inte ta mer än en kvart, därför är det viktigt att man står upp, och fokus ska inte vara på problemlösning. De klassiska frågorna som varje medlem i teamet ska besvara brukar vara:

  • Vad gjorde du igår?
  • Vad ska du göra idag?
  • Är det något som hindrar dig från att göra det du ska?

I den informatikkurs där de här mötena ingår som en obligatorisk del, tyckte åtminstone jag det kändes ganska… krystat.

Jag agerade scrummaster och ledde våra möten, men trots att jag då försökte motivera teamet att vi måste ses varje dag klockan nio, såg jag inte direkt nyttan med det. Vi satt ju liksom tillsammans hela dagen, och jobbade med ett väl avgränsat projekt där vi hade möten med ”kunden”, dvs. läraren en gång i veckan, och det fanns inga andra distraktioner som kunde störa projektet. Vi hade helt enkelt inte så mycket att säga till varandra under den där kvarten. Men under förra veckan fick jag faktiskt vara med på ”riktiga” scrummöten i det här nya projektet vi håller på med, och ärligt talat tycker jag det är superbra!

Hur kommer det sig då, att det helt plötsligt känns väldigt vettigt att köra daily scrums? Jag har funderat lite och jag tror dessa är de viktigaste faktorerna:

Geografiskt avstånd

Alla delar av teamet sitter inte i samma rum, eller ens i samma stad, vilket skapar ett mycket större behov av att synka arbetet regelbundet och se till så alla är på rätt spår och jobbar med rätt saker. Det blir också viktigt i och med att olika delar av projektet är beroende av varandra, och man måste stämma av så att ingen del av teamet sitter och väntar på att någon annan som i sin tur kört fast.

Storleken på projektet

I skolan har de utvecklingsprojekt man gör ett litet och väldigt avgränsat scope. Det handlar om att utveckla mindre applikationer som kan existera för sig själv utan direkta kopplingar till andra system. I verkligheten är projekten ofta mycket större. Projektet som jag sitter med just nu handlar om att plocka ut funktionalitet från ett fakturasystem till ett nytt CRM-system, då fakturasystemet har byggts ut med ytterligare funktioner under en lång tid. Nu ska fakturasystemet bytas ut, vilket gör att vi måste ”rensa” det först. Integrationsbolagets roll är givetvis att ha hand om integrationerna mellan CRM-systemet och andra system, och de dagliga mötena hjälper oss att få överblick över projektet.

Storleken på teamet

Det här hänger såklart ihop med storleken på projektet: för att genomföra ett stort projekt krävs mer resurser, och vad jag vet så har vi konsulter från minst tre olika bolag, förutom de som redan finns hos kunden. Ärligt talat har jag inte koll på exakt hur många vi är – vilket bara i sig skapar ett behov av att regelbundet stämma av med alla parter så vi är på samma spår.

Störningar

I skolan kunde vi sitta hela dagarna och fokusera endast på projektet, utan att andra saker kom i vägen. I verkligheten är det dock inte lika enkelt: de flesta har andra arbetsuppgifter som ibland måste gå före, och för oss som även har förvaltningsuppdrag hos kunden, kan få incidenter som måste fixas omgående, och då måste projektet vänta. De dagliga mötena blir då till hjälp när det gäller att prioritera och kanske framför allt informera om att man har andra saker som måste göras innan en viss uppgift i projektet.

Mentaliteten

Det här är kanske den viktigaste biten: vilken attityd har teamet till mötena? I mitt fall under skoltiden hade vi inga av ovanstående faktorer som påverkade projektet, vilket gjorde att mötena kändes onödiga. Det i sin tur leder såklart till att folk inte tar dem på allvar och börjar komma försent eller helt enkelt inte bry sig. Och det är en mentalitet som jag lovar är mycket svår att vända när den väl har satt sig i skallen hos folk! I vårt nuvarande projekt blir det tvärtom: det finns faktorer som gör att dagliga avstämningar blir viktiga, folk tar mötena på allvar och detta gör dem automatiskt mer givande.

Det var mina tankar om daily scrums och hur välbehövliga de kan vara, trots att de kan kännas mer som ett nödvändigt ont i skolan. Har du några tankar om Scrum? Håller du inte med mig? Dela gärna med dig i kommentarerna, jag är nyfiken på att höra vad du tycker!

I Helsingfors på besök!

För ett par veckor sedan var vi i Finland för att besöka vår kund Fortum under två dagar!

Det här energibolaget behöver ingen närmare presentation – jag tror de flesta känner igen eljättens namn och logga. Vi är alltså med och stöttar dem i integrationsarbetet, och för mig var det första gången som jag träffade resten av integrationsteamet. Första dagen började med en tidig flygtur till Helsingfors, och eftersom jag satt vid vingen så var jag tvungen att ta det klassiska kortet på vingen och marken nedanför. Tror marken nedanför tillhör Sverige, men är inte helt hundra.

20160316_084209

Och på tal om utsikt – detta är vad man ser från artonde våningen i Fortums byggnad:

IMG_0415

Douglas passade på att ta kort på oss när vi beundrade utsikten. Eller okej – jag sa åt honom att ta kort eftersom min kamera inte funkar som den ska…

IMG_0418Tyvärr blev det inga mer kort, och jag ångrar att jag inte förevigade middagen vi åt på kvällen! Efter ett långt och givande möte med fokus på samarbete gick hela teamet till en restaurang som heter Ragu, och det är en av de få restaurangerna i Norden som har en Michelinstjärna. Jag fick veta detta på vägen till restaurangen, och det höjde mina förväntningar ganska mycket, men helt ärligt – maten på Ragu överträffade dem ändå.

Det var en fyrarättersmeny och innehöll så mycket gott att det skulle ta mig resten av kvällen att räkna upp det, så jag nöjer mig med att nämna den större huvudrätten, som bestod av… just det, ragu, alltså långkok på kött. Men det var inte vilken ragu som helst: den kom in i en mystisk burk med stängt lock, och de sa åt oss att öppna dem direkt. När vi gjorde det strömmade rök ur burken och det luktade fantastiskt gott, som något slags träd, men nu kommer jag inte ihåg vilket. Ragun låg på en slags polentapudding, och smakerna gifte sig verkligen i munnen. Det är inget uttryck jag använder till vardags, men för den här smakupplevelsen är det verkligen passande!

Nu börjar jag bli riktigt hungrig, och klockan närmar sig 17, så jag vill avsluta med att tacka min finska kollega Artur för att han gav mig sin efterrätt. Den var fantastiskt god och jag njöt av varenda tugga av mina två portioner. Sedan fick alla i gänget praktisera teamwork när jag behövde rullas ut från restaurangen efter alltför mycket att äta… Närå, så illa var det inte. Men nästan.

Trevlig helg på er!

En integration från grunden

Vafalls, inget blogginlägg förra veckan? Skäms på mig!

Till mitt försvar kan jag dock säga att jag har haft fullt upp. Vi har dels varit i Finland och träffat våra finska kollegor i integrationsteamet på Fortum (mer om det senare!) och dessutom har vi startat ett nytt projekt, där jag är med och utvecklar integrationerna. Hittills i jobbet har jag mest hanterat befintliga integrationer, försökt förstå vad som händer och felsökt dem vid problem, men nu handlar det alltså om att bygga upp nya integrationer från grunden, vilket är väldigt spännande!

Jag tänkte ta det här tillfället i akt och beskriva hur detta kan göras. Vi har till en början två system som behöver kommunicera med varandra. Systemen, vi kan kalla dem A och B, exponerar webbtjänster (web services) mot omvärlden, och det är genom dessa som de kommunicerar med varandra. Webbtjänster är ett standardiserat sätt för applikationer att kommunicera över internet genom att skicka XML-meddelanden, utan att de behöver veta något om varandras interna logik.

Men, även om tjänsterna gör att applikationer kan kommunicera med varandra utan att känna till logiken, så krävs det ändå att de känner till vilken typ av XML-meddelanden som tjänsterna tar in och skickar tillbaks. Så länge vi bara har system A och B så är detta inget direkt problem, men vad händer när system C, D och E kommer in i bilden, och alla systemen behöver byta information med varandra?

Capture2

Helt plötsligt måste alla system vara medvetna om varandra, och ändringar i ett system påverkar alla som har kopplingar till det. Detta kallas ofta  ”point to point integration” eller ”spagettiintegration”, och de största nackdelen är att det efter ett tag blir svårt att hålla ordning på alla integrationer, och snart sitter man med en härva.. spagetti…

Spaghetti Girl

Bildkälla

Lösningen på det här problemet är, som jag har varit inne på tidigare, att använda en integrationsplattform, till exempel BizTalk Server, som sköter all kommunikation mellan systemen. Det blir betydligt lättare att övervaka alla transaktioner mellan systemen, och underlättar om ett system ska läggas till eller tas bort.

Capture

Men i alla fall – åter till den integrationen jag bygger! System A ska anropa en webbtjänst hos system B, men för att undvika framtida ”spagettiintegrationer” har vi skapat en mellanliggande webbtjänst i BizTalk som tar emot ett meddelande från system A och i sin tur anropar tjänsten hos system B. Det gör att systemen inte behöver veta något om varandras tekniker, och det är enkelt att lägga till ytterligare system som vill ha data från webbtjänsten.

Hur görs detta i praktiken då? Jo, vi har skapat något som kallas för en orkestrering i BizTalk och sedan exponerat den som en tjänst. En orkestrering är ett sätt att visuellt modellera ett processflöde för ett meddelande, och det kan se ut ungefär såhär:

ork2

System A anropar vår orkestrering, som alltså exponeras som en webbtjänst, och i orkestreringen kan vi sen grafiskt modellera vad vi vill ska hända. I det här fallet lagrar vi först en variabel, ett id som vi vill ha koll på under hela processen, sedan använder vi en ”sändmodul” för att göra ett anrop till B-s webbtjänst, och via en ”mottagningsmodul” tar vi emot svaret från den.

Svaret kommer i ett format specificerat för system B och i nästa steg använder vi en ”tilldelningsmodul” för plocka fram informationen som vi fick från B-s webbtjänst. Informationen berättar för oss om allt gick bra, och det kollar vi genom en beslutsmodul, vilket leder till ett vägskäl i processen: om allt gick bra vill vi lagra informationen vi fick tillbaks, och om det inte gjorde det sparar vi felmeddelandet från tjänsten.

Det allra sista vi gör är sedan att konstruera det meddelande som system A väntar sig tillbaks. Vi mappar då informationen som vi lagrade i vägvalet innan det till det format som A vill ha, och om allt har gått bra så skickas sedan svaret till system A. Det allra sista blocket är ett så kallat ”catch-block”, som är orkestreringens motsvarighet till ett catch-statement i kod, och det kommer fånga upp oväntade fel i orkestreringen. Om vi inte använder ett sådant block så kommer processen avstanna, och system A kommer stå och vänta på ett svar som aldrig kommer.

Förhoppningsvis ger detta lite inblick i hur en integration kan se ut i praktiken, även om det här blev en något förenklad beskrivning.

Nu önskar jag och Integrationsbolaget er en riktigt glad påsk!

 

 

Övergödd konsult

Vi brukar inte fika så ofta på kontoret och det är sällan det står godis framme hos oss. Men när det väl kommer fram något gott, då slås det på stort. I måndags morse möttes jag av nedanstående syn:

20160307_095333Sofia, vår fantastiska administratör och alltiallo, höll på att packa typ 10 påskägg fyllda med godis till våra kunder. Och det var ju inga små ägg om en säger så! Här snackar vi mängder mätta i kilo och inte hekto. Som tur är, vilket både jag och diverse kollegor fick erfara, tejpade hon igen alla äggen till kunderna. Antagligen förstod hon vilken risk det är att förvara sådana mängder sötsaker i närheten av ett gäng gottegrisar…

Jag var rätt lättad över att de var igentejpade, då behöver jag inte kämpa emot suget utan vet att det är oåtkomligt. Men så i går visade Sofia att det fanns godis kvar i ett av skåpen! Givetvis smög jag dit och undersökte vad som fanns kvar: en kombo av gräddkola, geisha och mars-bars i tre lådor. Icke ihoptejpade… Ska ta ett kort nästa vecka och se hur mkt som försvunnit.

20160310_080340Imorse visade jag mitt godisfynd för Micke, min skrivbordskollega mittemot, som blev föga imponerad. Han visade istället det enorma ägg som vi ska ha på kontoret, som låg undangömt i ett annat skåp! Jag undersökte såklart även detta med godisexpertens öga och nedan ser ni att jag ger mitt godkännande. Notera också hur liten min hand är jämfört med ägget… Och då är det här kortet ändå taget från kortsidan av det. Hittade även varsitt ägg till oss anställda i en påse på chefens kontor*. Kommer rulla fram efter påsk…

20160310_092902Hmm, hoppas jag inte har förstört nåns överraskning nu… Vi kommer alltså få en del godis till påsk.

*OBS – inte så att jag snokade! Men vrider jag huvudet ca 120 grader åt vänster så ser jag rakt in i ena hörnet på chefens kontor, och där stod påsarna helt öppet. Vrider jag mig 180 grader ser jag hela kontoret. (Det är glasväggar..)

Hälsningar från sjukbädden

Jahapp, då har förkylningen slagit till igen. Är hemma med feber, huvudvärk och en förlamande trötthet i kroppen. Bloggen tar därför sjukledigt och återkommer nästa vecka. Until then:

Finbesök

God eftermiddag vänner! Häromveckan hade vi besök av ingen mindre än vår kära HR-administratör Therése och hennes son Wille, som har varit mammaledig sedan september. Eller ja, Therése har varit mammaledig, Wille har väl mest varit ledig. Han kom till världen i oktober, så det var en glad och nyfiken bebis vi hade på kontoret.

IMG_0328

Vi åt mat och snackade lite i konferensrummet, och som tur var kom jag ihåg att sno Douglas mobil och ta ett kort på besöket! Jag måste verkligen få tummen ur och laga min egen mobilkamera så jag kan ta kort själv. Det duger liksom inte att vara bloggare och inte kunna ta bra bilder!

Annars då?

Jovars, det rullar på bra tycker jag! Var tvungen och göra en liten uträkning nu och idag är det dag nummer 163 på integrationsbolaget! Helt otroligt många dagar. Tiden har gått jäkligt fort och det har varit kul, utmanande, frustrerande och tillfredsställande om vartannat. Nästa vecka är det dags för utvecklingssamtal, och det ska bli intressant att sitta still en stund och bara reflektera lite över de här 163 dagarna. För att inte tala om de kommande 163 dagarna!

”Sitta still” är kanske inte rätt ord förresten – jag sitter ju still framför datorn hela dagarna, i stort sett. Men på senare tid har det varit ganska mycket att göra, för att inte tala om att jag haft oändligt med tekniskt strul, och det har inte blivit just någon tid alls för att låta hjärnan ta en paus och utvärdera. Men dagarna går undan och det är rätt spännande grejer som händer, så jag klagar inte!

Nej, jag har inte dött!

Nu drog ni en lättnadens suck, eller hur? Jag förstår att ni har varit oroliga över att jag inte skrivit på över en vecka, men ni kan vara lugna! Jag har inte dött, jag har bara haft väldigt mycket att göra. Det har ramlat in lite incidenter som jag varit med och löst, och allt annat arbete har helt enkelt fått vänta, inklusive bloggen.

Jag hann dock vara med på kommunfullmäktiges sammanträde i onsdags, och anledningen kan ni se i den suddiga bilden nedan. Rickard (som jag pluggade mastern med) och jag skrev vår masteruppsats om hemvårdens mobila planeringssystem och fick ett trevligt stipendium från Örebro kommun för detta. Det tackar vi för!

20160127_184139

Tyvärr hann jag inte med fikat efter att vi tagit emot diplom så jag hoppas att Rickard åt för oss båda!

På tal om mat så inträffade veckans höjdpunkt på fredagen. Jag hade inte hunnit förbereda matlåda och när vår HR-administratör Sofia hörde av sig till mig på torsdagskvällen och frågade om jag kunde slänga hennes matlåda som hon glömt i kylskåpet, var jag inte sen med att fråga: 1. vad den innehöll och 2. om den var ätbar. På fråga 1 svarade Sofia korv stroganoff och på nummer 2 ett garanterat ja, men den håller inte till måndagen. Eller okej, det där att den inte håller till måndagen lade jag till i huvudet, men det var liksom underförstått. Runt lunchtid öppnade jag lådan, inspekterade innehållet, luktade lite försiktigt och slukade den sedan på två röda. Ni ser här hur nöjd jag var efteråt – stor tumme upp för Sofias korv stroganoff!

20160129_141449

Jag var riktigt nöjd med min bedrift efter detta – god, gratis mat är den bästa maten, speciellt när man dessutom slipper laga den själv. Tack Sofia! Det är bara du hör av dig om du glömmer matlådor i kylen fler gånger, jag hjälper gärna till!

Såhär kan en integration se ut

God eftermiddag! Återigen känns det som att veckan bara har flugit förbi och det är redan fredag. Den här veckan har jag haft fullt upp med att utöka en integration med ett nytt flöde, något jag tror jag nämnde i förra inlägget. Det första jag behövde göra var att förstå hur integrationen faktiskt fungerade, och jag tänkte använda det jag tagit reda på som ett exempel på hur ett integrationsflöde kan se ut.

Här kan ni se en översikt av flödet, och jag tänkte gå igenom steg för steg vad det är som händer.

integrationexempel1. XML och FTP

Vi har ett system som samlar in väderdata, till exempel temperaturen över en viss tidsperiod eller hur mycket nederbörd det kommit. Den här informationen lagras sedan i XML-format och sparas på en FTP-server, och det är genom att hämta XML-filerna på FTP-n som vi kommer åt informationen. Informationen från filerna kallas generellt för meddelanden när de går genom en integration.

2. BizTalk-port

BizTalk är den integrationsplattform som används i den här integrationen, och när filerna har lagts på FTP-n, så finns det portar i BizTalk som hämtar in dem. I dessa portar finns det sedan ”mappningar” som översätter de inkommande XML-filerna till ett internt XML-format. Detta är för att man ska kunna lägga till nya dataformat in i integrationen, utan att behöva ändra logiken internt. Allt man behöver göra är då att mappa över den nya filen till det interna formatet, sedan kan den behandlas på samma sätt som alla andra meddelanden. I porten finns även en mekanism som arkiverar all data som skickas in och lagrar den för senare användning, till exempel analys.

3. Inuti BizTalk

Här ska jag inte fördjupa mig i några detaljer, men kort sagt kan man säga att BizTalk använder något som heter orkestreringar för att styra processen. I det här flödet så valideras värdena i meddelanden, och beroende på resultatet av valideringen, så tar meddelandet olika vägar.

4. WCF-tjänst

Oavsett vilken väg meddelandet tagit, så kommer det i slutänden till en port i BizTalk, som skickar det vidare till en extern WCF-tjänst. Även på den här porten sker det mappningar, nu från det interna XML-formatet till en XML-fil som tjänsten kan hantera.

5. Ner i databasen

WCF-tjänsten anropar i sin tur en lagrad procedur i en SQL Server databas, som översätter meddelandet från XML till SQL och sparar ner informationen i databasen. Sedan kan det finnas andra system som prenumererar på de här värdena, då skickas en notifiering (via BizTalk) till dessa system och berättar att nu finns det nya värden att hämta.

Det här blev väldigt kortfattat, men jag tror vi nöjer oss så för den här gången! Min uppgift i det här är att utöka integrationen vid punkt 1, så vi kan ta in ytterligare ett filformat via vår FTP. Här ser man direkt fördelarna med att ha ett internt format att översätta till – jag behöver bara göra förändringen vid punkt 1, inuti BizTalk kan allt fortsätta funka som förut.

En helt vanlig dag.

Mina dagar börjar alltid med att jag sätter på kaffe så fort jag kommer till kontoret, om ingen annan har gjort det. Som så många andra i det här landet har jag utvecklat ett beroende till den bruna drycken, och jag behöver tre koppar på morgonen för att komma igång. Jag sveper dessa innan klockan 10, sedan är min koffeinkvot uppfylld för dagen och jag dricker inget mer. Möjligen att jag tar en kopp på eftermiddagen, men det är mer bonus och inget jag behöver.

Steg två är alltid att kolla mailen. Hur dagen utvecklar sig beror nästan alltid på hur inkorgen ser ut. Idag fick jag en förfrågan från en kund om att plocka fram exempelfiler från en integration, samt undersöka om integrationens logik kan återanvändas i ett annat flöde. Eftersom detta var en ganska liten uppgift tog jag mig an den på en gång och hämtade filerna från ett filarkiv där de sparas, och började sedan analysera integrationen. Den består av ett SSIS-paket (SQL Server Integration Services) som exekverar bat-filer och genom att läsa dessa blev min slutsats att de inte går att återanvända, men för säkerhets skull har jag dubbelkollat det med Douglas, så vi får se om jag hade rätt eller fel gällande det…

Efter att jag skickat svar på mailet var det dags att fortsätta med den lite större uppgiften jag har just nu, nämligen att utöka en integration med ett nytt flöde så att vi kan ta hand in filer i ytterligare ett format för en annan kund. Jag håller nu på att sätta upp miljön jag ska använda lokalt, och det krånglade en del i fredags. Vi har virtuella miljöer som vi arbetar i för det mesta, och någonting har hänt med min miljö – den har segat ihop totalt och ger mig kryptiska felmeddelanden. Jag hade förhoppningar om att det skulle lösa sig av sig själv under helgen, men det gjorde det såklart inte… Så istället för att fortsätta jobba har jag googlat felmeddelanden, ändrat lite inställningar och väntar just nu på att miljön ska starta om sig. Jag hoppas verkligen den fungerar som den ska nu, annars måste jag ringa till supporten och få hjälp.

I det här yrket är man väldigt beroende av sin dator, milt uttryckt. Utan fungerande dator är det i princip omöjligt att jobba, vilket gör sådana här problem jäkligt irriterande.. Det är visserligen bara en virtuell miljö som krånglar och inte hela datorn, så det kunde definitivt vara värre, men det är ändå frustrerande. Nu ska jag prova att starta upp miljön igen, fick en precis en idé om hur detta kan lösas, måste testa direkt…

Min vardag

Egentligen vet jag inte, men jag har vissa aningar om vilka mina läsare är. Jag tror många är studenter som ännu inte börjat arbeta med IT, en del som jobbar med systemutveckling på olika sätt, samt ett par stycken som inte har just någon koll alls på branschen (hej mamma!). Gemensamt tror jag i alla fall är att de flesta inte har någon koll på vad en integrationskonsult gör alls om dagarna och därför tänkte jag ägna en serie inlägg åt min vardag här på IB.

På ett sätt tycker jag det är lite egoistiskt att tänka att alla är intresserade av vad jag gör hela dagarna, men samtidigt minns jag den där känslan när man var student och hur nyfiken man var på vardagen som IT-konsult. Jag tror vissa delar kommer vara ganska generella för branschen i allmänhet, och andra är väldigt specifika för just arbete med systemintegration och Integrationsbolaget.

Dagen idag har dock varit ganska icke-typisk för min del. Vi började med gemensam frukost och jag tror hela Örebrokontoret var här på morgonen och käkade tillsammans, tillsammans med ett par kollegor från Integrationsteamet på CAB. Att alla från Örebrokontoret var på plats på just Örebrokontoret låter kanske inte så imponerande, men till vardags sitter hälften av styrkan på CAB och övriga jobbar ett par dagar i veckan från andra orter, hos våra kunder. Eftersom jag är orutinerad som bloggare glömde jag såklart att ta kort på tillställningen…

Därefter hade jag, Douglas och Stefan ett gemensamt möte med en student som ska göra ”SUPen” hos oss. Ni som läst informatik vet vad jag menar, ni andra funderar säkert på alkoholrelaterade saker, men det står för kursen Systemutvecklingsprojekt, som är en del av informatikämnet och systemvetenskapliga programmet, och som går under hela vårterminen. Mötet gick fint och på måndag säger vi hej till studenten Jonas Boyd, som ska göra ett projekt kring molnintegration. Hej Jonas, välkommen! Tror du kommer få en rolig, lärorik och utmanande termin, och det ska bli kul att ha dig här!

Jag återkommer nästa vecka med ett nytt inlägg kring hur en mer typisk arbetsdag ser ut för mig – även om det i det här jobbet kan variera ganska mycket kring vad man gör. Just nu känns det att helgen är på ingång. Kolla bara på den här bilden:

douglas kör rally

Ja, vi har alltså nån slags racerbil simulator på kontoret just nu. Jag vet inte riktigt vart den kommer ifrån eller hur länge den ska bo här, men Douglas trivs bra bakom ratten! I skrivande stund skryter han ganska öppet om hur bra han är och jag hörde nåt hojtande om ”pole position”. Nästan så jag blir lite sugen på att smygköra den när han har gått för dagen och sedan krossa honom nästa vecka…

Language: